lördag 26 mars 2011

SkrivPuff: Om att bli avbruten.

Jag satte mig ner och för första gången på länge kände jag hur jag hade den där "avslappnade koncentrationen" som det så ofta talas om. Kroppen kändes stark efter en tid med bra träning. Hjärnan var full av idéer och tankar och formuleringar som bara väntade på att få skrivas ner. Ny historia skulle skapas. Och jag skulle vara huvudpersonen. Det hade jag redan bestämt.

Förutsättningarna var bästa tänkbara. Materialet fanns. Kreativiteten flödade. Det var bara jag och mitt skrivverktyg och trots dess många år på nacken visste jag att det var någon jag kunde lita på. Vi utgjorde ett bra team. Vi var trygga med varandra och jag kände varje tangent. Jag började sakta men säkert dansa med mina fingrar över tangentbordet. Bokstäver kombinerades som aldrig förr och jag fnissade och log om vartannat. Det här var bra grejer.


Men så knackade det på dörren. Mitt fokus till trots kunde jag inte låta bli att öppna. Först tänkte jag att det kanske skulle räcka med att bara öppna lite på glänt, men du stövlade in och levde om så det var svårt att stå emot. Och sen hann jag inte skri...




11 kommentarer:

  1. Sånt är livet. Men samtidigt vet man ju inte det det som kommer "ut" efter avbrottet är ännu bättre!

    SvaraRadera
  2. Gillar sättet du avslutar texten på, och känner så väl igen det du skriver om. I mitt fall är den ett kärlekshungrig, pusstokig treåring som avbryter mig, men vad gör väl det när jag får underbara pussar och kramar.

    SvaraRadera
  3. Bra om flow tror jag att det heter. Man ska aldrig öppna dörren.

    SvaraRadera
  4. Håller med, gillar det plötsliga slutet. Bra.

    SvaraRadera
  5. :) Ja men så är det.
    Och det är inte en engångsföretelse, till och med när du ska berätta om det i efterhand blev du avbruten. Den finessen på slutet tycker jag var extra bra.

    SvaraRadera
  6. Känner igen det där, när man har inspirationen och lusten att skriva borde man låsa in sig med dubbellås och verkligen stänga ute världen ... men det går sällan att motstå en knackning på dörren eller ett telefonsamtal ...

    SvaraRadera
  7. I know that feeling :)
    Vi borde köpa en ö, alla vi som vill få skrivro.
    En söderhavsö med betjänter (med bra löner).

    SvaraRadera
  8. Jag följer gladeligen med till denna ö! Men först måste jag nog skaffa en ny dator med bättre batteritid, så jag kan sitta på stranden längelängelänge och skriva.

    SvaraRadera
  9. Aj! Men vad är viktigast; livet eller konsten?

    SvaraRadera
  10. Innovativ text. Kul med det abrupta slutet. :)! Bra!

    SvaraRadera