lördag 26 mars 2011

Tack för att du finns, min älskade syster.

Kärleken både till och från min familj är så självklar att jag ibland nästan glömmer bort den och tar den förgiven. Det vill jag helst inte göra, men det är så. Det blir så i vardagen. En självklarhet som ligger så nära mitt hjärta blir så lätt till en vanesak, till vardagsmat.

Om jag någon gång faller in i kärlek för någon annan och förirrar mig bland känslor, öppnar mitt hjärta för att sedan ramla handlöst ut i en sårbar dimma, finns de alltid där - familjen. Det är en kärlek som består. De plockar upp, limmar ihop och tejpar fast. Ungefär som jag pysslar med deras barn, bakar chokladbollar och sjunger vaggvisor. Hämtar på flyget, utför ett ärende, städar kanske lite extra fint och sjunger en önskelåt på bröllopet i kyrkan. Stort eller smått, jag gör precis vad som helst för min familj.


Det är vardagsmat, men jag vill ändå inte att det ska falla i glömska - att det faktiskt är speciellt. Därför passade jag på att dela med mig av lite av det goda till min underbara och oumbärliga syster. Bara för att påminna henne - och mig själv - om att vi är familj och vi finns där för varandra.




1 kommentar: