fredag 11 mars 2011

Balansen och Min Gud.

Boken Eat, Pray, Love som jag just nu läser och är helt förälskad i (och förkrossad över att den snart är slut) handlar bland annat om författarens, tillika berättarens, jakt efter Gud. Vem Gud är för henne skiljer sig från de gudar vi är vana att prata om - de som är kopplade till religion och kanske i vissa fall underkastelse. Elizabeth Gilbert letar efter den Gud som ska göra henne hel, låta henne finna ro i sig själv. En Gud som talar till henne genom meditation. Jag tror att Min Gud talade till mig igår!

Under gårdagens
briljanta yogaklass var det en röst som talade till mig. Jag stod i en krävande balansövning, med stort fokus på uppgiften, och helt plötsligt börjar det sjunga en röst i mitt huvud som får mig att fnissa och le inombords: "lala balala balala balans, lala balans, lala balans" - en låt från Trollets favorit-CD! Låt mig förklara varför jag är övertygad om att detta var Min Gud.

För det första:
budskapet. Jag behöver verkligen finna balans i tillvaron. Jag behöver stabilitet, men på samma gång måste jag sluta vara rädd för att ibland svaja till och vara tvungen att ställa ner foten. Det är just i de där skakiga stunderna som jag utvecklas och kommer närmare en balanserad tillvaro.

För det andra:
barnasinnet. Den lekfulla sången påminde mig om att jag på senare tid varit långt borta från mitt barnasinne - det jag lovat att alltid ha kvar. Utan barnet vid min sida har jag tappat halva mig och skulle det ske är jag farligt ute.

För det tredje:
hjärtat. Att sången kommer från mitt älskade lilla Trolls favorit-CD tar jag som en påminnelse om kärleken. Jag har sedan årets början känt mig tveksam till detta livets vackraste fenomen och börjat tappa tron. Men jag är i grund och botten en kärleksfull människa, styrd av känslor. Det finns så mycket kärlek i mitt liv - jag måste bara få upp ögonen för de små tingen, när just den stora är i oordning och obalans.

Just därför tror jag att det var
Min Gud som sjöng för mig igår och bad mig återknyta till barnasinnet, låta mitt hjärta vara det varma hjärta som det faktiskt är och, viktigast av allt, bad mig finna balans.




Mina käraste änglar på RM i Ängelholm, 2009
Foto: Ängelholmsgymnasterna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar