söndag 13 mars 2011

Jag ska blogga, bara lite, om Mello.

Som vanligt har jag följt Mello lite halvhjärtat de gånger jag ändå inte haft annat planerat. Igår var visserligen inte en helt oplanerad kväll, så ska vi inte säga, men mitt sällskap tänkte på refrängen - sin egen refräng och varken Linda Bengtzings eller Brolles - vid halv åtta och när spektaklet med eld och glassplitter drog igång var jag med.

Det trodde jag nog inte om mig själv, men jag blev helt klart imponerad av Danny och hela hans nummer. Heja. Annars var det inte så mycket mer starka känslor som väcktes. Jaha,
Erik Saade vann, det var ju tråkigt eftersom min personliga åsikt är att han varken har sångröst eller en särskilt intelligent låt.

De två överlägset bästa sakerna med gårdagens Mellofinal var
den intervju DN:s Hanna Fahl genomförde med ett gäng lågstadiebarn inför kvällen och alla gånger under kvällen som kameran zoomade in på Mark Levengood. Jag blir så glad varje gång jag ser honom. Han såg ut att ha en kul kväll. 

Min kväll var nog roligare innan själva finalen, när jag lekte kurragömma och åt korv med Trollet. 

1 kommentar:

  1. åh känner som du...blir alltid så glad av att se mark levengood!

    SvaraRadera