onsdag 2 mars 2011

SkrivPuff: Om att ignorera.

- Du, det sitter någon på din axel!
- Nej, det gör det inte.
- Jo, det gör det.
- Nej, det gör det inte.
- Jomen jag ser henne ju.
- Men nej, säger jag! 
- Men...
- Schh! Sluta prata om henne. Hon växer då och tar ännu större plats. Men om alla bara ignorerar henne kommer hon att tröttna och krympa ihop. Kanske till ett litet russin. En gång blev hon faktiskt något som såg ut som ett stänk av bläck. Pytteliten. Oj, så skönt det var.
- Jaha. O-o-okej.
- Tack.
- Men vill du verkligen inte ha med henne att göra? Hon sätter ju sting på allt du gör. Hon hjälper dig på vägen.
- Hjälper? Nej, fröken PÅ - P som i Prestation, Å som i ångest - bara stjälper när hon får ta för stor plats. Så nu ignorerar vi henne tills hon krymper och blir alldeles lagom stor. End of story!
- If you say so... Och bilen går bra?

8 kommentarer:

  1. Den inre kritikern kan vara en intressat bekantskap. Det gäller bara att hantera den på rätt sätt. Gillar din text.

    SvaraRadera
  2. Hög igenkänning;-) Kul avslutning.

    SvaraRadera
  3. Oj, oj, oj den satte du bra! Igenkännbar som sagt var...

    SvaraRadera
  4. Komiskt bra! Gillade den skarpt. Enkel och rak!

    SvaraRadera
  5. ja bra :)
    jobbig kan han / hon vara

    SvaraRadera
  6. Bra text. Rak och enkel men ändå kul...

    SvaraRadera