söndag 6 mars 2011

I'm sorry, dear.

Nu var det det här med titlar igen. Det är inte bara fransmännen som har det, blev jag påmind igår när en engelsman snubblade in i mig. "Oh, I'm sorry dear", sa han vänligt och la en hand på min axel. Dear. Jag hade velat ha en snapshot av mitt ansiktsuttryck precis på pricken i den sekunden. Förmodligen var det storögt med ett fånigt leende. Jag är helt klart svag för den brittiska engelskan. Och blir helt klart lycklig av att bli kallad dear. Det är ett av engelskans finaste ord, tycker jag. Det borde användas mer.

God natt, 
dear people där ute.

1 kommentar:

  1. Jag är också svag för den brittiska engelskan. Det var nog därför jag lät kärleken spira så länge med en engelsman. Galet egentligen, vi hade nog inte så mycket gemensamt - men jag älskade att höra honom prata. Haha.

    SvaraRadera