tisdag 31 maj 2011

En gång var detta "hemma på min gata i stan".


Nice, la France
2009-10-16

Språklig observation: göteborgska.

Jag har noterat en liten egenhet hos många talare med dialekt av göteborgsk karaktär. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det och om det möjligen finns någon grammatisk term för detta fenomen. Man kanske skulle kunna kalla det upprepning eller snarare konfirmation. Konfirmationstillägg kanske. Jag vet inte. Men det jag talar om, och hela tiden hörs sägas här i trakterna, är att man säger en mening och sedan lägger till en fras med predikat plus subjekt i nämnd ordning. Låt mig illustrera med några exempel:

Jag tycker om att segla,
gör jag.
Det var fint väder, var det.
Så gick det till på den tiden, gjorde det.
Jag vill resa till Italien, vill jag.

Det kursiva är då alltså det här tillägget jag talar om. I vissa fall skulle det nästan kännas befogat att sätta punkt i stället för komma däremellan fraserna. Tillägget sägs ofta lite svävande och aningen eftertänksamt. Somliga slänger även in ett formellt subjekt i form av ett
det i början av frasen, men för det mesta står det bara så som exemplen illustrerar. Om detta är ett fenomen begränsat till Göteborgsområdet vågar jag inte uttala mig om, men kan i alla fall med säkerhet säga att det inte är något jag hört hemma i Norrland. 

Vet du vad jag talar om? Har du hört detsamma? Säger du så? Var i landet bor du?





De säger så på detta sättet här, gör de.

Dagens uppmaning: dela med dig av det fina du bär på.

Hur ofta delar du ut fina ord och delar med dig av dina positiva tankar? Du går säkerligen och bär på en massa fint som du skulle kunna dela med dig av.

Mycket av sådant som sprids ut, både i stort och smått, är sådant som nästan kräks ut. Dåliga saker. Vi läser i tidningar om katastrofer och krislägen. Vi klagar på sådant som inte fungerar på arbetsplatsen. Vi suckar över att bussen är sen, att det regnar, att det är alldeles för mycket att plugga inför tentan. För vissa tycks det lättare att spy galla än att skrika glädje. Inget fel med att ibland behöva ventilera. Men varför inte 
då och då stänga neggoventilen för att i stället öppna ventilen med de fina tankarna?

Du går säkert och tänker en massa bra saker varje dag. Oj, vilken fin klänning den kvinnan har. Vad underbar min vän är, som alltid kommer ihåg att hålla tummarna för mig när jag behöver det. Så glad jag är att hon alltid sprider positiv energi. Så kul det är att jobba med honom. Vad bra den där föreläsaren var i dag och så otroligt inspirerande den där träningsinstruktören är.


En dag i höstas var det en kvinna som stannade mig på bussen för att tala om för mig hur otroligt fin hatt hon tyckte att jag hade. Hon sa det flera gånger om och log varmt och hjärtligt. Det gjorde mig så himla glad. Dels för att hon sa något snällt om mig, dels för att det gav mig hopp om mänskligheten. Gör som kvinnan som berömde hatten - dela med dig av alla fina tankar som du går och bär på. Jag lovar att du kommer att få glädje tillbaka!




måndag 30 maj 2011

Vem ringer man när lampan ramlar?

Apropå det här med lampor, eller gatlyktor. Häromdagen hände något som jag inte riktigt lyckas få rätsida på. Någon gång då och då blåser det en del i den här staden som heter Göteborg. Ni som bor här kanske har märkt det?

För någon dag sedan blåste det jättejättemycket. Så mycket så det flög saker utanför mitt fönster. Jag var där och då precis i sekunden då det föll något stor och vitt utanför mitt fönster. Vad var det? Kanske något som byggarbetarna (det tassar runt sådana här ibland) kastade ner med flit? Kanske en blomlåda? Jag visste inte.


Men jag fick veta när jag dagen efter gick ut för att slänga soporna. På marken låg, mycket riktigt, ett stort och vitt föremål med tillhörande genomskinlig pryl. Jag kunde inte riktigt koppla vad det var. Var det en synnerligen märklig blomlåda? Nej. Jag tittade upp, därifrån föremålet hade fallit, och noterade en naken gatlykta.


Och det jag inte kan reda ut nu är: Vem ringer man när det har fallit en kåpa till en gatlykta? Polisen? Kungen? Statsministern? Jag vet inte!
När balkongen föll i Nice kom brandkåren. Vem kommer när gatlyktor fäller kåpor i Göteborg?



Patriciabaletten - Caught in The Right Moment.



Göteborgs bästa Studentbalett. Vi dansar så härligt, vi dansar så nätt!

Studenternas Hus, Göteborg
2010-12-01

"Malin! Can you please take pictures of anything else but lamps?"

Men det är ju så vackert! Tycker ni inte? Ecco, jag ger er en lampkavalkad:


Nice, la France
2009-11-18


Antibes, la France
2009-12-05


Lazise, Italia
2010-02-07


Bardolino, Italia
2010-05-16


Bologna, Italia
2010-06-11


Dagens: Visste du det om svenskan?

Funderar du någon gång över varför man säger si eller så på just ditt modersmål? Det gör jag - som vän av bloggen nog har märkt. Och märkligt är det, det där med våra modersmål. Vi tycks ofta tro att det vi säger på våra modersmål är så bara för att det är så, medan de främmande språk vi lär oss styrs av grammatiska regler. Men det är klart att även våra modersmål, i mitt fall svenska, styrs av regler och överenskommelser.

Jag blir lite så där nördigt lycklig när jag lär mig varför vi säger si eller så. När jag läste språkhistoria förra året lärde jag mig till exempel att prepositionen till förut styrde genitiv och i vissa fall har det där levt kvar och gett oss i dag fasta uttryck som till sjöss, till havs, till bords - där 's' i slutet på substantivet är en markeringen för genitiv.

Nu vet du också det. Det är inte bara så för att det är så, det grundar sig i grammatiska regler och språkliga överenskommelser.




Hälsningar från Språknörden som trivs till havs!

söndag 29 maj 2011

Skrivartävling: "Tack, mamma!"

Titt som tätt anordnas små skrivartävlingar på det trevliga skrivarforumet 1av3. Denna gång är temat, mors dag till ära, mammor. Tre vinnartexter tilldelas presentkort på 300 kronor vardera från Bokus. Om jag skulle vinna, skulle jag köpa en grammatikbok. Vinst eller ej är dock sekundärt. Det fina med skrivartävlingar är att de väcker skrivlust och just denna gång har jag skrivit en text till den mest kärleksfulla person jag känner.

Mamma, det här är en present till dig på Mors Dag anno 2011. Och en bild på tulpaner, för att du älskar tulpaner. Från mig till dig:


Dottern Inget och Mamman Allt.

Hon kan inte hjälpa det. När hon faller i kärlek faller hon så djupt.

16 år gammal och fnittrigt förälskad. Hon har aldrig varit mer intresserad av fotboll. Men när han gör slut, slutar hon att heja. Hon gråter om nätterna och hennes mamma ligger sömnlös våningen under. ”Hur mår du? Hur är det?” frågar mamman varje dag. ”Äh, det är inget” svarar dottern.

21 år gammal och sprudlande förälskad. Hon spenderar några månader om året på Cypern och livet handlar om kärlek och äventyr. Men när han gör slut, slutar hon att leva. ”Hur mår du? Behöver du något? Ska jag komma över” frågar mamman varje dag på telefon. ”Jag mår inget, det bara är. Nej, jag behöver inget” svarar dottern.

24 år gammal och djupt förälskad. Hon har aldrig varit mer övertygad och reser fram och tillbaka till Italien. Men när det tar slut, slutar hon att resa. ”Hur mår du? Vill du komma hem?” frågar mamman varje dag på telefon från norra halvan av landet. ”Jag vill inte åka någonstans. Jag vill ingenting” svarar dottern.

Dottern, det är jag. Och mamman, hon är min. Tack mamma, för att du alltid fångar mig när jag faller. För att du frågar hur jag mår ända tills jag ger ett svar. För att du bistår med tejp och lim och häftapparat om så behövs. För att du tålmodigt väntar på att jag ska bli hel igen.

Om några månader åker jag till Washington. Min mamma suckar uppgivet och nervöst. Jag kan nog inte klandra henne, med det facit jag har i hand. Men mamma, det är din förtjänst att jag kan känna så mycket kärlek och det är det vackraste du någonsin gett mig. Du har oändlig kärlek till fyra barn, två svägerskor, en svåger, tre barnbarn, snart ett fjärde och en man som hasat efter dig i 38 år – för att bara nämna de närmaste.

Bli inte ledsen för min skull. Jag landar alltid på fötter till slut. Och det är allt tack vare dig. Tack, min finaste, varmaste, älskade äiti. När jag är Inget är du Allt.



lördag 28 maj 2011

Varför skulle ett hundliv vara så förfärligt?

Det ser ju knappast särskilt jobbigt ut.


San Marino
2010-06-15

Follow the winds of change.

"When the wind changes directions, 
there are those who build walls 
and those who build windmills"

- Chinese proverb


Dagens språktips: Lär dig ord med alla dina sinnen.

Är du som jag och behöver mer än bara höra ett ord för att komma ihåg det? Då kan det vara en bra idé att lära sig ord med tillhörande bilder. Vi lär oss faktiskt med alla våra sinnen. Och vilka sinnen som dominerar är högst individuellt. Jag använder färger, former, bilder, kartor och lite allt möjligt när jag ska lära mig ord. Mina öron gör inte jobbet själva, jag måste även se det jag ska lära mig. Gärna skriva och rita det själv också.

Dessutom lär jag mig bäst genom att lära mig ett ord i ett sammanhang. Du bör alltid lära dig ett ord med tillhörande artikel, särskilt om du lär dig ett språk som har substantiv (är namn på ting, till exempel boll och ring, för dig som glömt) som är antingen maskulina eller feminina. Om du från början vet att det heter un fiore har du så mycket gratis i vidare meningsbyggnad. Och om du från början lär dig hela meningar med de ord du vill lägga till din vokabulär, lär du dig på samma gång att - ja, bygga meningar och allt vad det innebär! J'ai vu une belle fleure.

Dagens språktips lyder alltså något i stil med: Lär dig ord med bilder och i sammanhang, med alla dina sinnen öppna!



Fransmannen säger: une fleure violette
Italienaren säger: un fiore viola

fredag 27 maj 2011

27 maj - Ostens Dag

Hej! Det är jag som är Fröken Allt-I-Allo. Det betyder att jag gör det mesta av det mesta. Ibland undervisar jag svenska till en italienare, ibland skriver jag små texter, ibland marknadsför jag mobiltelefoner, ibland är jag ute till sjöss och ibland bara försöker jag sprida glädje.

I dag har jag delat ut ost till glada människor i fredagshandeln. Faktiskt, så var nog varenda människa jag pratade med glad. Och det var säkerligen minst 350 personer som var framme och provsmakade på ostar av olika slag. Du kanske inte visste, men det är faktiskt Ostens Dag i dag. Enligt vissa. Viss sorg känner jag dock över att jag själv inte hann smaka en endaste ostbit.

Jag gillar ost. Jag vågar knappt tänka på hur många kilo Brieost jag åt under min tid i La France. Många människor med mig gillar ost och det har varit en trevlig dag. No need to say cheese, I've been smiling all day long!




En klassisk kväll på Tonduti de l'Escarène - Brie och True Blood.

onsdag 25 maj 2011

Det här med ovårdat språk. Och hur du förhindrar ditt barn att svära.

Min pappa har alltid rynkat på näsan åt svordomar. "Svordomar låter obildat och tyder på dåligt ordförråd. Dessutom ska fina flickor inte säga fula ord" säger han. Det där sista bara för att provocera lite extra.

I grund och botten har han rätt. Det är fult med svordomar. Det tycker jag också. Det passar inte i alla sammanhang att slänga sig med helveten och fan och allt vad det nu kan vara. Könsord ska vi inte ens tala om. Det är det fulaste jag vet. Det passar sig aldrig. Förutom i givna sammanhang då så klart. Hos gynekologen, om du behöver ett exempel.


Jag vill inte eliminera svordomarna helt och hållet. De passar vissa karaktärer. De fyller en funktion i vissa sammanhang. Ett riktigt väl underbyggt
helvete behövs ibland när järnspikar eller rackarns inte räcker till. Men då ska det vara just så nödvändigt och motiverat. Ett litet barn bör aldrig ha anledning att svära, tycker jag. Ändå hamnar nog alla barn någon gång i en svärperiod när det bara inte går att hejda fan att hoppa hit och dit.

Jag kunde stundtals bli rätt arg när jag var liten. Jag förstod så klart från de vuxna att det var i arga stunder man skulle använda svordomar. Min pappa löste detta genom att lära mig en ny svordom: prinoth [prinå]. När jag blev arg stampade jag i golvet och skrek prinoth det högsta jag kunde. Pappa blev aldrig arg för detta, utan skrattade mest hjärtligt. Varför förstod jag långt senare i mitt liv.

Prinoth är märket på en pistmaskin och en stor konkurrent till de pistmaskiner min pappa säljer. Fiffigt, farsan, fiffigt!

tisdag 24 maj 2011

Ett mikrobesök i mikrostaten San Marino, Europas äldsta republik.

Jag och en vän var förra sommaren på en liten Italienturné och gjorde då det förmodligen kortaste besöket någonsin i San Marino. Inte för att vi inte gillade den lilla republiken, kvar som en av stadsstaterna i Italien, men det bara blev så. Det är för övrigt lite fascinerande hur en sådan liten stat lyckats behålla sin självständighet, men det skedde i samband med Italiens enande, märkligt nog. Den intresserade kan läsa mer HÄR eller HÄR.

På grund av mitt och min väns extremt korta besök kan jag inte ge mycket mer tips om San Marino än att säga att det är en stat värt ett besök. Du får en makalös vy över svindlande höjder. Den modiga kan ta linbana upp på kullen, men det vågade aldrig vi. Vi färdades i buss från Rimini och det var knappt så jag vågade titta ut genom fönstret när vi kringlade oss upp för backarna.

Ett powerbesök, som sagt, men vi var nöjda och glada att ha strosat på gatorna i denna mikrostat och hann i alla fall med det viktigaste som visat att vi varit där - magnetshopping!






måndag 23 maj 2011

Riskzoner i Göteborg.

I lördags, när 60 000 glada löpare sprang ur springet i benen, valde jag och en vän att springa iväg till Världskulturmuseet. Vi gick in från solens varma strålar, tog hissen till våning 4 och hamnade mitt i världens Riskzoner. Det är i alla fall så den kallas, den utställning som finns på Världskulturmuseet fram till slutet på oktober.

Eftersom vi till en början var helt ensamma i lokalen frågade vi den värd som hälsade oss välkomna om inte han kunde guida oss runt lite. Och det gjorde han med glädje. I över en timme tog han faktiskt med oss till varenda verk och berättade passionerat om konstnärerna, samhällskritiken och de olika materialen. Vi diskuterade, analyserade och begrundade.


Det hela var en väldigt trevlig och givande upplevelse och jag lovade den inspirerande värden att tipsa vidare om denna utställning. Innan vi gick hem knåpade vi även ihop en hoppfull bild och lyckades manövrera en kula från Start till Mål i det jättelika labyrintspelet. Hur bemästrar man bättre världens riskzoner än genom lite lekfullhet?

Brev till mitt yngre jag.

skrivarsidan 1av3 antog jag utmaningen att skriva ett brev till mitt yngre jag. Det skulle inte bli så utlämnande, tänkte jag, men så här blev det. Varsågoda, jag ger er min största svaghet i livet i ett brev till mitt yngre jag:

"Till dig, Lillan

Kära Milon



Sluta inte spela piano. Jag vet att det är lite krångligt att läsa de svårare noterna och att det stressar dig att du inte kan allt på en gång, men så är det för alla! Pianolärare Ann tycker ju att du är jätteduktig. Varför lyssnar du inte på henne? Varför tycker du att du ska kunna spela ett stycke helt perfekt första gången du ser noterna? Varför är du så rädd för att göra fel?

Milon, strejka inte när fröken ger dig en svårare läsläxa. Du kan redan läsa att far är rar och att mor ror. Våga anta utmaningen med längre och mer komplicerade meningar. Fröken Rut vill inte sätta dit dig, hon vill hjälpa dig att utvecklas. Hon tror på dig och tycker att du är duktig. Varför är du så rädd för att göra fel?

Milon, lyssna på din tränare som säger att du klarar av denna övning. Du är stark som en björn och smidig som en katt. Coach Magnus skulle aldrig tvinga dig att volta om han inte visste att du skulle landa på fötter. Sträck på dig och lita på din kropp. Det är när du är rädd för att göra fel som du landar galet.

Lilla Milon, det är tröttsamt för StorMilon att jämt och ständigt brottas med rädslan att göra fel. Om du bara kunde tro på dig själv och våga lyssna på alla som säger att du är duktig. Lita på att de vill dig väl. De ger dig utmaningar för att de tror på dig, inte för att de vill sätta dit dig. Att göra fel är vägen till att lyckas och bli ännu bättre.

Det är du själv som förväntar dig att du ska prestera på topp precis hela tiden, ingen annan.

Våga tro på dig själv. Våga göra fel.

/Milon"

Vad skulle du skriva i ett brev till ditt yngre jag?

Lille Prinsen om vulkaner.

Det ryker på Island igen. Världen fruktar flygförbud, ja, det är sannerligen det värsta som kan hända oss. Jag skulle vilja påminna om vad Lille Prinsen har att säga om vulkaner. Jag ber Er alla lyssna till honom, med högsta vördnad.

Översättning Gunvor Bang (2007:34):


Morgonen före avresan gjorde han mycket noga iordning allt på sin planet. Han sotade omsorgsfullt de vulkaner som var i verksamhet. Han hade två sådana vulkaner. Det var mycket praktiskt, när han skulle laga frukost på morgonen. Han ägde också en utslocknad vulkan. Men, som han sade: "Man kan ju aldrig så noga veta!" Så för säkerhets skull sotade han även den utslocknade vulkanen. Om vulkaner är väl sotade, så brinner de lugnt och jämnt, utan eruptioner. Vulkanutbrott är som skorstenseld. Det är ju klart, att vi på vår planet är alldeles för små för att kunna sota vulkanerna. Det är därför som de ställer till så mycket tråkigheter för oss.




söndag 22 maj 2011

SkrivPuff: Om att läka.

Året var 1999, familjen var i Hemavan/Tärnaby och jag åkte bräda. Mitt i Norrstråket åkte brädan bakåt och jag likaså. Stel av skräck såg jag att min handled hängde neråt från en liten grop. Den gick inte att röra och hela armen gjorde förbannat ont. Jag var långt ifrån min familj, så vad annat skulle jag göra än att plocka upp brädan med den fortfarande fungerande handen och börja promenera till nästa lift?!

Vid liften stod familjen och av den lilla gropen i min arm att döma konstaterades att handleden var bruten. Det blev skotertransport, sjukstuga och en läkare som drog armen på plats utan att ge mig bedövning. Jag snyftade lite där jag gick med brädan under armen, men efter det fällde jag inte så många tårar.


Armen läkte snabbt ihop utan vidare problem. Kroppen har nästan magiska förmågor. Det var lite krångligt att skriva i början och jag kände mig lite klumpig, men efter ett tag upptäckte jag att gipset var ett bra gömställe för kort när vi spelade Bluffstopp. Min brutna handled ställde inte till det vidare mycket. Inte förrän det var dags att ta bort gipset. Trots att allt hade läkt ihop alldeles utmärkt fick jag stränga order om att inte delta i den kommande Riksfinalen i gymnastik.


Då kom alla tårar. Jag grät och skrek och svor och hatade den idiotiska läkaren som inte förstod nånting. Min mamma fick ringa min tränare och berätta och följande träning grät jag i tränarens famn. På tävlingsdagen satt jag på läktaren med tårar i ögonen och fina lagkamraters armar runt mina axlar. Besvikelsen i hjärtat tog mycket längre tid att bemästra än vad det tog för mitt kött och blod att göra sitt.

When I left my parents' house...

...this is where I went. När jag tänker på mitt första egna boende tänker jag ofta på den där sunkiga, gigantiska fyran i utkanten av Umeå där jag bodde med två vänner. Men så slår det mig att jag faktiskt hade ett eget boende innan dess. Dörren som skymtar där uppe, näst längst till vänster, ledde oss in till The Apartment of Fun. Där började jag och min bästis den där berömda resan på våra egna ben, den som man så tvunget måste göra när man slungats ur ut skolans trygga vrå.

Vi valde att börja vår resa i ett vitt stenhus, ett stenkast från Medelhavet. Där lärde vi oss om livet och hur allt alltid ordnar sig. Det var bekymmersfria dagar, jobbande kvällar och dansande nätter. Ibland längtar jag tillbaka dit. Till mitt första egna hem - The Apartment of Fun.




Pafos, Cypern
2005-07-07

Inte så mycket power i den.

Jag har varit på kurs hela veckan och sett både en och två och tre Power Point-presentationer. Och jag kan liksom inte låta bli att kommentera det hela. En bra Power Point är i regel ett bra hjälpmedel för att föra fram ett budskap. Så vad är då en bra Power Point? Inte för mycket text, kanske någon passande bild för att illustrera och tala till den med bildliga sinnen, nyckelord och sådant som är extra viktigt. Och så en liten detalj till: rättstavade ord och ord som faktiskt finns!

Vi kan väl hoppas att det sitter åtminstone en språkälskare i varje åhörargrupp och för att tillfredsställa dem och, ännu viktigare, ge ett seriöst intryck är det viktigt att stava rätt. En Power Point full av särskrivning och felstavade ord tar mitt fokus från ämnet totalt. Ännu värre blir det när det dyker upp ett ord som faktiskt inte är ett ord. Som 
varselbildning till exempel. 

Har du hört talas om
varselbildning? I sammanhanget förstod jag vad som menades, så fungerar kommunikation, men jag kunde inte låta bli att tänka på huruvida detta verkligen var ett ord eller inte. Och jag undrade om någon annan reagerade. Vad föreläsaren stod och pratade om var sekundärt. Jag tänkte på det märkliga ordet. Givetvis talades det om varseblivning, det att bli varse något. Kanske skulle jag ha sett till att föreläsaren blev varse sitt påhittade, alternativt feltolkade, ord. Om det finns fler som jag riskerar ju budskapet att falla åt sidan och det blir inte så mycket kraft i den presentationen då.

torsdag 19 maj 2011

GP goes reseparlör.

HÄR kan du lära dig om nya sätt att resa. Det var helt klart nya ord för mig. Och vad säger Språknörden till nya ord? Tummen upp så klart!

Själv kommer jag nog inte ha råd att resa någonstans i sommar. Kanske att jag kan få till en staycation. För den som tänker ge sig ut på en flashpacking vill jag säga att man inte behöver utesluta Monaco. Landet går absolut att besöka billigt, bara man inte köper något där.

Någon som ska semestra på något av dessa finurliga sätt i sommar?




Arbetarklassen arbetar arbetsamt.

Häromdagen läste jag en artikel i DN om mobiltelefonernas stora spridning i Kenya. Nu var det inte riktigt det jag tänkte fundera kring, utan det jag fastnade på och spann vidare på i min skruvade hjärna, var när jag läste om arbetarklassen i Kenya.

Arbetarklassen i Kenya är de som har råd att köpa nya telefoner. Det är den klass som står lite högre än alla andra, de anses vara lite finare. Så är det ju inte riktigt i Sverige. Nu är jag av sorten som är allergisk mot allt vad "klass" heter, men skulle vi tala
arbetarklass i Sverige skulle vi troligen lägga några minusladdade värderingar i ordet. Skulle vi inte? Vi skulle förmodligen tala om människor som har lågavlönade arbeten. Vi skulle förmodligen inte tala om människor med höga löner på ledar- och chefspositioner.

Det tycker jag är väldigt märkligt. Tror gemene man att alla människor som tjänar mycket pengar bara har hamnat där? Visst finns det alltid en och annan som halkar på bananskal och glider på räkmackor, men de flesta som arbetar på höga positioner gör det för att de knappt gjort annat än att, ja, just det - arbeta! Detta är inget jag gissar kring. Detta är något jag vet, har sett och upplever dagligen med mina allra egnaste ögon. Och i mina ögon är det inte konstigt att dessa människor tjänar mycket pengar.


Är det några - om vi nu envist ska hålla på och klumpa ihop människor - som ska kallas arbetarklass, torde det väl vara de som arbetat mest? Nu tycker jag inte riktigt att vi ska stanna där, eftersom jag, som nämnt, är allergisk mot klasstänk. Kan vi inte bara enas om att alla som arbetar är arbetarklass? Och visst ska väl dessa arbetande arbetare få köpa sig en ny mobiltelefon för pengarna de har arbetat ihop? Vare sig de är kenyaner eller svenskar. Det spelar ingen roll. Att arbeta är kul. Att arbeta är bra. Att vara arbetarklass borde vara fint och trevligt.

onsdag 18 maj 2011

Det lyckade valet.

Ett val här i Västa Götaland verkar har varit lyckat. Och det är helt klart mitt val att stanna i Göteborg hela sommaren lång. Årets sommarstad sägs det vara. Jag säger: Upp till bevis! Vad har du att komma med i sommar, Götet?



Det är bara att börja bygga.

"Även ett högt torn börjar vid marken"






tisdag 17 maj 2011

Skoj på hoj!

Ibland passar jag min systers son. Det är ett uppdrag jag gillar och som förgyller vardagen. Denna sommar har jag fått det trevliga uppdrag att passa hennes cykel. O'boy! Va skoj! På hoj! I går cyklade jag för första gången på riktigt länge. Det var så festligt så jag cyklade lite fram och tillbaka utanför mitt jobb innan jag gick in (jag var i god tid, var inte orolig).

Cykel är grejen. Så är det bara. Jag hade glömt bort hur mycket fortare man rullar fram jämfört med att låta bennen pinna på. Det säger vara svisch, så är jag där jag vill. Men ska man bli så seriös så man satsar på punkteringsskyddade däck och annat? Tvek på den. Däremot kanske en cykelhjälm vore en bra investering. 

He ä som int samma sak å cykla i stoorschtan som ut på Holmön.


Tjejen från landet är i stan.

Alla ord vi använder består av små komponenter och värderingar som ger dem dess betydelse. Om jag säger stan, så är vi väl alla överens om vad jag menar. Eller, är vi verkligen det?

Tjej från "landet", som jag är, ser jag stan som det geografiska rum som innehåller affärer, gator med mycket folk på, en biograf, lite caféer, en och annan restaurang, mer än ett trafikljus och minst tre gallerior. I mitt fall handlar det om Umeå stad. När jag är hemma-hemma och åker in till stan åker jag in till Umeå. Kanske för att fika på café, kanske för att gå på bio.

I lördags, här hemma i Göteborg, skulle jag gå på en föreställning och hoppade på en buss som stod parkerad och jag frågade busschaffisen vart han hade tänkt rulla iväg.


- Hej, går du till stan?

- Till stan? Vi är i stan. Du får nog vara lite mer precis än så.

Och då slog det mig hur konstigt det var att tjejen från landet inte såg centrala Göteborg som stan. Är inte det lite märkligt? I mina kvarter finns flera trafikljus, många caféer, några restauranger, ett gäng mataffärer, förvisso inga biografer, men gatorna är rätt fulla av folk. Mina kvarter borde alltså enligt Umeåmåtten kvala in som stan. Men ändå gör de inte det. Något saknas. Och mina värderingar i ordet ändras när jag rör på mig.


Precis så är det med ord. Vi kan inte riktigt förklara varför en
mugg inte är en kopp och när en bunke övergår till att vara en skål. Våra ord lever och består av många små och viktiga komponenter som varierar och förändras. Därför förstår vi ibland inte varandra, trots att vi talar samma språk. Är inte det väldigt spännande?!



Är Avenyn stan?

måndag 16 maj 2011

Valar som talar.

I går var det alltså omval i Västra Götalandsregionen. Och inte behöver man väl vara någon statsvetare för att ifrågasätta hur lyckat det var. När inte ens hälften av de röstberättigade sagt sitt kan man väl knappast tala om en seger för någon? Det var 16 röster som blev fel i det ordinarie valet och det skapade ramaskri. Kan man låta bli att ställa sig frågan om detta utfall är särskilt mycket bättre?

Centerpartiet, som ligger bakom önskan om omval på grund av ett förlorat mandat som följd av fel i rösthanteringen, återfick ett mandat. Eller fick de verkligen det? Hur hade det sett ut om en handfull till hade lagt en röst i urnan? Det här med procent är ju en lurig grej, va?! Dessutom hördes det ett tag som om det även denna gång hade begåtts fel, men senaste rapporter säger att valresultatet är legitimt.


Men det är knappast ett särskilt talande val.




Jag ger dig ett användbart uttryck för situationer då du bara inte orkar.

Mitt förstfödde syskonbarn har - förutom att han rent allmänt berikar våra liv med sin pärlglans - berikat familjens språkbruk med en hel del nya ord och uttryck. Han började prata väldigt tidigt och pratar sedan dess mycket och ofta. Hans nyfikenhet och kunskapstörst ligger nog till grund för att han skapat nya ord när han inte kunnat de, enligt oss, "riktiga" orden. Han är den som har gett mig mitt namn, han har fått hela familjen att tala om geb i stället för skräp och en gång myntade han något väldigt användbart som blivit liksom ett fast uttryck i vår familj. Detta briljanta uttryck vill jag gärna dela med mig av.

Det hela äger rum vid matbordet och Pärlan är märkbart trött och less. Hans mamma försöker få honom att äta och diskussionen som går i cirklar lyder ungefär: "Ät nu." "Nej, jag vill inte." Hans tålmodiga mamma försöker med alla knep och påminner Pärlan om att han ju faktiskt valt maten själv. Han sa att han ville ha köttfärssås och spagetti, och på detta svarar den lille mannen högt och klagande:
"Men jag vill inte ha det jag vill ha!"

"Jag vill inte ha det jag vill ha." Så lyder alltså det briljanta uttrycket för en situation då du är så trött och less så du knappt vet var du ska ta vägen. För säg mig, är det inte precis så det är ibland? Ibland vill man inte ens ha det man vill ha och då spelar det ingen roll vad någon försöker truga på en. Sådan tillfällen vill man helst bara lämnas ifred. För att kanske vid ett senare tillfälle vilja ha något.

Varsågod, använd uttrycket flitigt! Eller, ja, det hoppas jag ju så klart inte att du ska behöva göra. Men om du hamnar i det där hopplösa hörnet vet du hur du kan förmedla det till andra i din omgivning.

"MallanB. Du är som en liten fågel som bara flyger runt överallt!"



Antibes, la France
2009-12-05

söndag 15 maj 2011

Visionären.

Den sympatiske (?) ynglingen Saade fick i går se sig besegrad i ett av Europas absolut märkligaste fenomen. Spektaklet som vi alla älskar att hata. Det som ingen tittar på, men som alla ändå har sett. Det är jättespännande, tycker jag, hela grejen. Själva tävlingen missade jag, då jag var på den mest underhållande historielektionen någonsin (det kan jag berätta om en annan gång), men poängutdelningen följde jag med spänning. En tävlingsmänniska underhålls alltid av att se vem som ska vinna och vem som ska försvinna.

Jag följde poängutdelningen via en i-phone på en högljudd bar och har fortfarande inte hört vinnarlåten, men jag har lärt mig lite mer om Azerbajdzjan. Hur det stavas, till exempel. Och att huvudstaden i denna republik heter Baku, att det största språket som talas är azerbajdzjanska och att nationaldagen snart står för dörren: 28 maj. Sådant tycker jag är spännande att ta reda på.


Men det är inte det Eurovision handlar om. I alla fall inte i dag. Detta är ett spektakel jag skulle vilja likna vid en liten bubbla. En bubbla som stöter ifrån sig allt vad gemensamma krispaket och tillfälliga gränskontroller heter. Vän av ordning kanske börjar tänka lite här. Är det löjligt att för några veckor (för numera handlar det inte bara om en kväll) fokusera på klänningar, melodistölder och specialeffekter i stället för korruption, miljöproblem och demonstrationer? Jag har inget svar. Men tänker att det kanske inte är så dumt med visioner. Eurovisioner. Säg mig, är det inte visionärerna som hjälper oss att hitta till en bättre värld?


Jag bara filosoferar. Och tänker att musik hjärta politik kanske inte är så dumt.

Hjärngymnastik och konditionsträning.

Jag vill verkligen uppmana dig att läsa den artikel som DN Vetenskap publicerar i dagens tidning angående hjärnan och dess inlärningsmetoder. Du som inte har tillgång till tidningen i pappersformat behöver inte misströsta, på nätet finns samma text och jag slussar dig gärna vidare till denna uppfriskande läsning.

Till dig som inte vill/hinner/orkar läsa hela artikeln kan jag snabbt sammanfatta innehållet. De hjärnforskare som uttalar sig ger verkligen stöd åt det gamla "repetition är kunskapens moder" då de genom studier visat att studenter som regelbundet testas, det behöver inte vara i stor skala, befäster sina kunskaper bättre än de som vid ett tillfälle bara läser in kunskap rakt upp och ned. De gläder mig även att forskarna lägger stor vikt vid konditionsträning som ett recept till bättre inlärningsförmåga. Säg mig, skulle vi inte slå två flugor i en smäll om vi tog med oss detta till skolvärlden? Jag har alltid förespråkat idrott som ett sätt att förbättra social kompetens och samarbetsförmåga. Tänk att fysisk aktivitet även kan ge hjärnan hjälp på traven när vi övar och repeterar!


Hjärngymnastik i form av regelbundna tester och självständig problemlösning i kombination med fysisk aktivitet låter som en väldigt trivsam skolvärld. Tycker ni inte? Kreativitet, lekfullhet och friskhet. Jag hissar flaggan.




lördag 14 maj 2011

Det kan gärna regna på den lycklige.

"If the rain is a problem for you, 
then you have a very good life."

- En god vän till mitt hjärta



Tjuvlyssnat: Att bistå är att avstå.

Tjuvlyssnat på spårvagnen. En konversation mellan två tjejer, kanske 15 år gamla, som tyder dagens horoskop.

Tjej 1: Vad betyder bistå?

Tjej 2: Jamen, det är typ att inte göra något. Typ, avstå. Men gör det liksom inte.
Tjej 1: Jaha, okej. Då kanske det betyder att jag inte ska hjälpa den personen.

Vilket moraliskt dilemma. Skulle jag vända mig om och vara den konstiga tanten som rättade kidsen och på så sätt också avslöja mitt tjuvlyssnande eller skulle jag bara hålla mig till mitt? Jag höll mig till mitt. Med risk för att jag satte käppar i hjulen för stjärnorna som inte alls ville att denna tjej skulle avstå att hjälpa. Och med risk för att denna tjej i fortsättningen tycker att det är jättekonstigt att
biståndsverksamhet är en verksamhet där vi pumpar in pengar eftersom man ändå inte gör något.

Ledsen att jag inte gjorde något, men jag ville bara inte vara den konstiga tjuvlyssnande språkpolistanten. Jag hoppas att denna tjej någon gång snubblar över en ordbok och således får reda på att bistå nästan är motsatsen till att avstå.

Detta kan inte vara ett avsked utan tillhörande återseende.

Det var med stor sorg i hjärtat jag lämnade tillbaka denna dyrgrip till biblioteket häromdagen. Men lånetiden var på väg att gå ut - för ungefär artonde gången - och eftersom kursen är slut hade jag ingen anledning att låna om den. Förutom att jag gärna hade velat så klart. Det finns risk att jag trotsar mitt sparande med att investera i ett alldeles eget exemplar.

Jag skrev grammatiktenta i veckan och det var så himla roligt. Jag kände dessutom att det gick så himla bra. Himla, himla kul det är med språk, alltså! Somliga tycker det är skönt att kursen är slut, jag tycker det är tråkigt. Generös läsare får bjuda mig på en veckas språkkurs i Italien om denne vill, det är helt okej. Udda veckor kommer fungera bra i sommar. En gåva i form av en grammatikbok tas också gladeligen emot. Inga problem. Detta avsked kan bara inte vara utan återseende.



Vilken knapp ska jag trycka på?

I morgon är det omval i Västra Götaland. Jag måste erkänna min synd, jag röstade inte i regionvalet i september. Jag fullgjorde min plikt som medborgare gällande riksdagsvalet, men lapparna tillhörande regionvalet lät jag vara. Därför känns det extra viktigt att göra rätt nu. Det är lite som att jag får en andra chans. Men så är det ju så att jag faktiskt inte vet alls vad jag ska rösta på. Jag känner mig fortfarande lite som en turist i Västra Götaland. Får jag verkligen vara med och bestämma hur det ska vara här?

Jag har inte bestämt mig än, men jag lovar att rösta, åtminstone blankt för att visa att jag ändå bryr mig om samhället jag lever i och uppskattar mina rättigheter att påverka det.

Ett som är säkert är i alla fall att jag uppskattar uppfinningsrikt valkampanjande.


torsdag 12 maj 2011

Språkrådsdagen.

I dag anordnar Språkrådet något så festligt som Språkrådsdagen. Jag ögnar igenom programmet och gissa om jag hade velat vara där. Finns det något trevligare än att mingla i en miljö med människor som delar ens eget intresse? Det är så härligt att få släppa alla spärrar och grotta ner sig totalt i något man är intresserad av. Tycker ni inte?

Nu vet jag inte om jag har några fellow språknördar bland er läsare, men ni kanske kan relatera till något annat som ni brinner för. Är det möjligen någon som haft lyckan att delta i detta evenemang just i dag?

För att det är filmfestival i Cannes för tillfället.


"Le, du är i Cannes"

Cannes, la France
2009-09-09

onsdag 11 maj 2011

Dagens ord: lisa.

Häromdagen lärde jag mig ett nytt ord: lisa. Jag har tidigare bara stött på det som ett egennamn, men nu läste jag det i en trevlig och välskriven text och förstod att det måste vara mer än bara ett ganska vanligt flicknamn.

Mycket riktigt.
SAOB ger mig svaren, precis som vanligt. Substantivet lisa har funnits i svenska språket länge, det ser ut att finnas belägg från tidigt 1500-tal. Man kan sammanfatta ordet med att säga att det betyder något i stil med lindring och lättnad av bekymmer/besvär/sorger. SAOB påpekar att det i synnerhet är ett ord med något högre stil.

"En outtröttlig herre, som sökte uti arbetsamhet sitt nöje och sin lisa" (Höpken, år 1771) står bland annat som exempel. 
Vi som gillar stil kan gott och väl använda oss av detta ord, tycker jag. Det är praktfullt. Är det inte? Helt plötsligt fick egennamnet Lisa en så mycket vackrare klang i mina öron.

Ett nytt ord lär man sig bäst genom att skapa en personlig relation till det. Så tänk nu ut: vad är en
lisa för din själ? För mig är det precis det här:



Givetvis med tillhörande ljudspår - kluckande vågor och skränande måsar.

tisdag 10 maj 2011

SkrivPuff: Om en oumbärlig pryl.

"Skriv om en oumbärlig pryl". Det blir svårt. Jag är ingen vidare prylmänniska. Jag klarar mig rätt bra utan en massa lull-lull. Så klart jag har grejer, hela vår värld består av grejer, men finns det något som verkligen är oumbärligt?

Min mobiltelefon är inte mycket att skryta med. En gammal rosa pryl, inte vidare smart, med trasiga knappar och dåligt batteri. Men hur skulle jag hålla kontakt med folk utan den? Jag har ingen hemtelefon. Mycket vardagskoordinerande sker med sms. Den är kanske ganska viktig ändå.

Sen gillar jag mina springskor. Särskilt nu på våren. Några löprundor i veckan känns som ett obligatorium. De är viktiga i livet. Och den där lilla väskan som jag kan sätta fast på armen är så himla bra. Där har jag hemnyckel och min gamla mp3. Oh, min mp3! Den är inte heller särskilt modern, men så himla bra till löpningen.

En annan sak jag kom att tänka på är förresten äggskivaren. Den är nästintill oumbärlig för en som älskar äggmackor. Och kaffepressen ger mig varje dag det där svarta guldet. Skulle jag klara mig utan? Förmodligen inte! Jag vill skriva varje dag, så skulle inte heller klara mig utan min dator. Och hur mycket googlar jag inte? Usb-prylen med mitt mobila bredband är livsviktigt, nästan. Nästan lika viktigt som grammatikböckerna. Jag skulle inte förstå något alls utan dem.


Nu tappar jag fotfästet, känner jag. Vadå inte prylmänniska? Jag är nog det. Eller bara ett barn av materialismen. Men allvarligt, jag försöker att inte bry mig mer än nödvändigt. Fokuserar på det som faktiskt är oumbärlig. Typ äggskivaren och den där lilla väskan som kan fästas på armen.

I södra Frankrike? Missa inte Saint Paul de Vence!

Om du befinner dig i södra Frankrike - låt säga i Nice, Antibes eller kanske i Cannes - och en dag är sugen på lite mer inland har jag tipset till dig. Det är faktiskt inte bara ett tips, utan mer ett måste upplevas när man ändå är i krokarna.

Jag talar om den lilla konstnärsbyn
Saint Paul de Vence. Här reser du tillbaka till Medeltiden, samtidigt som du får smak av modern konst och nutida hantverk. Byn är belägen på en kulle och ger en makalös utsikt över det vackra franska landskapet. Gatorna - täckta av kullersten så klart - är små och trånga, men butikerna och gallerierna är många. Du som bara inte kan få nog av konststycken från Chagall och Matisse, provensalsk mat och natursköna vyer kan ta in på hotell i byn, annars är detta ett perfekt mål för en dagsutflykt.

Njut av konsten i varje hörn. Missa inte Saint Paul de Vence! 










måndag 9 maj 2011

Tror du på horoskop?

Är det sant det här med att saker kan vara skrivet i stjärnorna? Jag vet inte jag. Jag är ju lite spirituell av mig och tror på något utöver det vi kan se och röra vid. Jag tror inte att människan slutar vid utsidan av kroppen, hon har ett energifält som sträcker sig mycket längre än så. Om det är människan själv som bestämmer sitt öde eller om det är förutbestämt i stjärnorna vågar jag inte riktigt svara på. Mest troligt är det någon slags kombination.

Jag gillar i alla fall att läsa horoskop och när det är trevliga sådana väljer jag att tro på stjärnorna och låta dem styra mig lite. Som i dag till exempel.


Jungfrun den 9 maj 2011, enligt Metro:

"Din utstrålning får andra att dras till dig, och du tycks snart återknyta en gammal vänskap!"

Det låter sannerligen trevligt, tycker jag. Jag sträcker på mig lite extra och välkomnar alla gamla vänner att höra av sig. En gammal vän behöver för övrigt inte vara en fysisk person. Kanske menar horoskopet att jag faktiskt kommer kunna ta mig i väg och njuta av SM i Gymnastik nu till helgen. Man kan ju hoppas. Stjärnorna, vad säger ni?




La Petite Rose.

Låt min litenhet vara ett minne blott
Ge plats åt min storhet
Vattna mig
Ge mig näring
Låt mig växa och få synas
Låt mina kronblad skicka skugga
över den en gång lilla knoppen
Känn min ljuva doft
Skåda min stolta hållning

Låt min litenhet vara ett minne blott
Ge plats åt min storhet