måndag 30 december 2013

Jultid, julefrid, betänketid.

Jul, jul, strålande jul hemma i Norrland. Ingen snö fick vi. Och lite snuva och ont i halsen kom efter julhelgen. Men det är världsliga ting i ett hus fyllt till bredden med så mycket kärlek – och tre stora preggomagar. Som sig bör har jag mest tossat omkring i röd flanell med vita får på (det är sant, den finns). Jag har säkerligen lagt på mig tre, fyra kilo i form av socker, men har faktiskt tvättat håret flera gånger. Här finns ju bastu, vetdu.

Öppnade snabbt jobbmailen för någon timme sedan och tog fram ett dokument jag lovat uppdatera (på semestern). Kändes genast helt omöjligt. Alldeles för tidigt. Så jag bara raderade all skräppost, lät dokumentet vara och läste lite bloggar i stället. Jag gör det alldeles för sällan numera.

Det är mycket saker jag gör för sällan. Det slår mig när jag är här uppe. När jag får tid att tänka. Jag tänker mycket på sådant som jag tycker om att göra och som jag vet gör mig glad. Jag tänker på sådana som jag vill träffa oftare. Sådana jag vill träffa igen. Jag tänker att jag nog ska skriva ner vad jag tänker, så jag inte glömmer bort.

Så onödigt om man skulle gå miste om en massa glädjekällor, bara för att man inte skrev ner dem när man hade tid. I julefrid. Det är bra med lite betänketid.

Helst önskar jag att julen aldrig tog slut.

fredag 6 december 2013

Katastrofskallen.

Jag undrar om det är en viss typ av människor som får migrän. Ibland kan jag tycka att hela den här hemska huvudvärksgrejen hänger så väl ihop med min personlighet. Man måste göra allt rätt. Slarva inte med mat, sov inte dåligt, stressa inte. Allt måste vara perfekt – annars blir det katastrof. Lite av ett krig i huvudet.

Och lite så är hela min personlighet. Kort och gott, jag gillar inte när var sak inte är på sin plats. Dålig struktur och en rörig tillvaro gör att allt känns katastrofalt. Kanske leder det ena till det andra, jag vet inte.

Men så biter man ihop ändå, för vad ska man annars göra? Det känns alltid lika svårt att "sjukskriva" sig själv för något som man inte riktigt kan förklara för någon annan. Men i dag gick jag faktiskt hem från jobbet. Jag såg dubbelt och kunde knappt prata sammanhängande. Då gör man inte mycket nytta.

Nu har jag sovit i ett kolsvart rum och faktiskt vaknat upp något lättare än för några timmar sedan. Det blir ingen julfest för mig, inte. Jag tar igen lite av det jag missade under arbetsdagen och skålar med mig själv för att det är lite mindre kaos i huvudet. Man blir så tacksam efter en migränattack. Och hoppas att det aldrig mer händer igen.


onsdag 4 december 2013

Det är gasen i botten som gäller. Och jag vill bara köra på.

Med en stadig diet av chokladtryfflar och glögg sitter jag och knapprar in ord för brinnande livet. Det är en klurig utmaning och en kamp mot klockan, men jag har bestämt mig för att det ska gå och springer så fort jag bara kan med fingrar över tangenter och ögon på skärmen.

Och när jag nu tar en paus vill jag ändå bara sitta och skriva. Så är det ju. "Kreativitet är inte en förbrukningsvara, ju mer av den man använder, desto mer av den får man". Så stod det på ett kort jag fick av en fantastisk lärare på skolavslutningen i nionde klass. Han hade så rätt. Och han hade verkligen fattat mig.

Jag är på väg in i ett läge där jag tror att jag skulle kunna köra på utan stopp, men förstår ju att jag nog behöver pausa och få ett avbrott för att inte säcka ihop och börja slarva. Det är mörkt och kallt ute, men lite luft och en tur runt kvarteret kanske vore en bra idé ändå.