onsdag 26 juni 2013

Sökes: man som kan skruva upp brandvarnare och laga cykel.

Mina vänner – och nu tydligen även vissa familjemedlemmar – tycker att jag borde testa det här med nätdejting. Och ja, egentligen vore det väl inga konstigheter att jag gjorde det. Jag gör ju allt annat på internet. Lägger ut mitt liv bara så där för alla att följa. Delar bilder på min mat på Instagram och twittrar när jag blir berörd av mina favoritradioprogram. Men ändå. Jag vet inte om dejtande på nätet är något för mig.

Hur gör man det liksom? Vad skriver man på sin nätdejtingprofil? Utifrån mina behov för tillfället skulle min kontaktannons kanske kunna lyda ungefär:

"Söker lång man för montering av brandvarnare i taket. Önskar att du är lite händig och kan laga min hackande cykelkedja samt orädd för de insekter som ibland letar sig in i lägenheten så här på sommarhalvåret."

Funkar?

Eller så köper jag bara en stege och skruvar upp den där brandvarnaren själv, lär mig använda något passande verktyg till cykeln och slutar vara så himla mesig när det kommer till småkryp.

Funkar det också.

Och jag då? Jag tycker om att träna, men tycker det är tråkigt att tvätta håret. 

måndag 17 juni 2013

Halvtidscheck – vad kan jag bocka av från want-to-do-listan?

När jag var yngre jobbade jag mycket med nyårslöften. En gång höll jag mig ett helt år utan godis (otroligt!). Nu på senaste brukar jag mest se det nya året som en tid att reflektera över min vardag. Vad vill jag göra mer av, vad borde jag göra mindre av.

I år, efter raketer och skumpa, tog jag upp min fina, gröna skrivbok och fyllde en sida med massor med sånt jag vill göra, se, uppleva, klara av. Nu är vi ju liksom i halvtid, så jag tänkte det var läge att stämma av lite. Vissa saker har jag fortfarande inte riktigt fått rutin på, som att gå på Språkcafé, blogga, läsa skönlitteratur och se till att få mycket sömn.

Men jag blev rätt nöjd när jag kunde bocka för att jag har sprungit Göteborgsvarvet (21 kilometer!), att jag åkt till Paris med en kär vän, att jag roddat kring en jobbresa till Florens och att jag ser till att dricka minst lika mycket vatten som kaffe under en arbetsdag. Sedan stod "språkkurs" med också. Och vet du vad, förra veckan bara bestämde jag mig för att åka. Min kära kollega fixade med min bokning och vips så var det bestämt.

Det är så lätt att snacka, säga, tänka, planera. Men det som egentligen räknas, det är ju faktiskt att göra. Om drygt en vecka sitter jag på ett plan till Milano. Jag gillar mig själv när jag är handlingskraftig. Jag gillar mig själv med en resväska. Och det är även i de stunderna som jag får inspiration att skriva, tid att läsa – kanske kan jag då börja jobba mot de målen jag inte uppnått ännu.