måndag 31 januari 2011

På cykel i Barcelona - varning för plingtumme!

Vad passar bättre än att uppleva en spännande och fartfylld storstad på cykel? Så tänkte jag och fem vänner när vi var i Barcelona. Lite med livet som insats hyrde vi varsin cykel i en stark orange kulör och gav oss ut på Barcelonas gator och torg. Med fördel prickade vi in en dag som var lite mulen. Det blir lätt svettigt på sadeln i alla fall.

Något att komma ihåg för den som hojar omkring i denna stad är att hålla sig till anvisad cykelfil; annars kan du råka på böter och en sådan tråkig sak ska inte förstöra något så festligt som cykelsightseeing. Det är alltså inte tillåtet att cykla på gångvägar, vilket gör att du ibland kommer slussas ut i biltrafiken. Kan tyckas lite riskfullt, men det är bara att hålla tungan rätt i mun, tummen på plingan (som med fördel används konstant, därav varningen för plingtumme) och visa tydligt med armarna vart du ämnar svänga. Att kunna knacka på fönstret till bussen i filen bredvid och snurra i en trefilig rondell var något som gjorde cykelupplevelsen än mer spännande.

Ett annat tips är att utse en kartläsare. Vi hade en alldeles eminent sådan - KartKajjan - som gjorde det enkelt för oss att kryssa från torg till torg upp till Parc Güell och därifrån bara rullade vi ner till havet. Möra skinkor och plingtummar till trots var vi efter en hel dags trampande så enormt nöjda över denna Barcarunda på cykel. Helt klart något att rekommendera!








SkrivPuff: Om ett rikt känsloliv.

Är hon rik, hon som har nära till känslorna? Hon som kör igenom näven i garderobsdörren för att hon är så arg. Hon som slänger telefonen i väggen i ren uppgivelse. Hon som kan bli så intresserad så hon försvinner timmar i böcker. Hon som kan bli så glad så hon inte kan sova. Hon som kan avsky så mycket så hennes ögon brinner. Hon som kan älska som om hjärtat vore bottenlöst. Hon som kan bli så ledsen så världen omkring henne försvinner.

Är hon rik, hon som har nära till känslorna? Kanske ja. Kanske nej.

söndag 30 januari 2011

Korsordshjälp: göpa.

Vet du vad göpa är för något? Kan du ens bestämma vilken ordklass det är? Det kunde inte vi, jag och en vän, tidigare idag när ordet dök upp i ett korsord. Kanske något som har att göra med göra och gjuta var ett förslag vi hade. Det var inte korrekt.

SAOB
berättar återigen - lodjur; varglo. Och lägger till att det är dialektalt och tillhör västsverige. Lagerlöf använde sig av ordet 1898: "Lodjuret, som folket (i Värmland) kallar göpa." Utöver denna förklaring kan ordet möjligen även härledas till göpen som är en beskrivning på hur man kupar handen och som även kan användas som måttenhet. Ja, läs vidare själva.

Just i dagens korsord tror jag de syftade på lodjuret. Om jag inte minns fel var det två rutor.

SkrivPuff: Om rynkor.

Jag umgås ganska mycket och ofta med ett litet Troll. Han bor på ett berg, inte så långt från mig. Om ett par veckor blir han ett helt år gammal. 

Trollet älskar att bada. Häromdagen utförde han så denna favoritsyssla och jag höll allmän kontroll. Ett Troll i ett badkar bör ej släppas lös på egen hand. Efter en lång stunds plaskande sa jag till honom: "Nu, lilla Troll, nu är det dags att kliva upp ur badet, annars blir du skrynklig och rynkig som ett russin. Nog för att du gillar russin (han älskar russin, reds. anm.), men du vill ändå inte bli ett." Trollet bara rynkade på pannan, darrade på läppen och krisen i hans snart ettåriga liv var ett faktum.


Efter uppskattningsvis tre minuter satt vi framför
Teletubbies och bläddrade samtidigt lite i Ulliga, gulliga djur och allt var då som vanligt igen.

Du kan lita på mig, lilla Troll, jag vill dig alltid väl. Fortfarande relativt rynkfri (tror jag), men gammal är ändå alltid äldst.

lördag 29 januari 2011

Håll tummarna för dikten!

För några veckor sedan trillade det in ett mail där det stod att jag kunde vinna en språkkurs i Miami, bara genom att fylla i mitt namn och skriva en liten motivering. Eftersom jag aldrig vunnit mer än 200 kronor på Bingolotto tänkte jag att det kanske är min tur nu. Så jag skrev en dikt:

En skribent på vift
Skulle behöva lite lift
Till det stora landet i väst
Där engelska talas som bäst
För att sälja sina böcker världen över
Är perfektion i språket just vad hon behöver
Och själv har hon inte råd att betala denna höga avgift

Håll tummarna för dikten nurå.

Semester.



Amadores Beach, Gran Canaria
2011-01-14

SkrivPuff: Om att åstadkomma något.

Fram tills nu hade hon bara känt lycka. Fjärilarna var där de skulle. Hon kunde låna honom hennes hand, men kände sig ändå fri. Det var deras tid. Det var en lycklig tid. Deras läppar möttes - försiktigt och mjukt - och tiden försvann i en dimension som ingen någonsin såg eller kände till. Den ljumma höstbrisen svepte hennes hår över ögonen, men hon märkte det aldrig. Hon var aldrig där; hon var med honom och han gjorde det hela verkligt. Hon lät honom närma sig, men höll ändå alltid ett säkert avstånd. Hon lät honom komma nära, men var alltid långt borta. Så det var okej. För hon kände honom inte. Sa hon. Han var en främling i hennes liv - men väl bekant för hennes hjärta, hennes kropp, hennes själ.

Och nu tittade hon på honom med tårfyllda ögon och ett dunkande hjärta. Hon var räddare än någonsin förut. Hon mötte hans gröna ögon och släppte inte taget. Utan att säga ett ord ställde hon honom frågan och han gav henne svaret: "Lita inte på mina ord, låt mig bevisa att det här är på riktigt. Att jag är på riktigt."

Och han lyckades. För hon tog hans hand och gjorde ett undantag.

En bild säger mer än tusen ord.


8 Rue Tonduti de l'Escarène, Nice, la France
2009-08-30

fredag 28 januari 2011

Helg.


Marché aux Fleurs, Nice, la France
2009-10-30

Hånfullt liten summa pengar.

Är det inte lite lustigt det här med ovanliga saker som helt plötsligt dyker upp och då dyker upp i massor? Det kan vara en person man inte brukar träffa som man helt plötsligt ser överallt eller en låt man inte brukar höra som en dag börjar spelas på varenda radiokanal. I mitt fall gäller det just nu ett ord: spottstyver.

Jag vet inte om jag någonsin själv använt mig av detta ord, men jag läste det och reagerade på det för någon dag sedan; kommer inte ihåg när, kommer inte ihåg var. Och idag, helt plötsligt, läser jag det i 
hemortens lokaltidning och på en av mina favoritbloggar. Spottstyver alltså.

Vän av Livets Språknördar vill jag så klart veta var detta egendomliga ord egentligen kommer ifrån och jag har två källor som jag nästan alltid kan lita på och räkna med.
Nationalencyklopedin redogör att styver var ett svenskt silvermynt av låg valör, runt år 1600-1800. På SAOB kan jag sedan läsa allt om spott och lär mig att det är likvärdigt med hån, smädelse, förlöjligande osv. Och efter denna mini-research känns sammansättningen spottstyver helt enkelt glasklar. Tack och bock!

SkrivPuff: Om att trampa vatten.

Jag vill fly från allt. Från mig. Och från dig, tror jag. Jag vill gå, springa, ta mig framåt. Så jag flyr. Fast inte med mina egna ben - de är fortfarande paralyserade. Jag sätter mig på ett flygplan och jag blir en turist. Jag kopplar på autopilot. Jag gör som de andra, så jag hoppar i poolen när den käcka, svenska entertainern peppar oss. Vattnet sköljer över mig. Precis den kalldusch jag behöver. Entertainern ropar: "Walk on the place, walk on the place!" Jag stör mig på hennes svengelska, men jag lyder. Och för första gången på länge så trampar jag. Jag går inte, jag springer inte, jag tar mig inte framåt. Men jag trampar. (Och till på köpet får jag också snygga ben.)

torsdag 27 januari 2011

SkrivPuff: Om miljöombyte.

Så ringde klockan igen och utan något särskilt viktigt på agendan förrän sen eftermiddag drog samma tanke som vanligt genom huvudet. Varför kliva upp ur denna varma, sköna, underbara säng? Nej, det finns ändå ingen kreativitet i det här huvudet idag. Och titta på fingrarna då, de ligger fortfarande stilla och omfamnar kudden och pirrar när handen försöker spänna sig.

Och så ringde klockan ännu en gång. Nu då? Njae, samma läge. Fast. Iiih. Så typiskt. Den där känslan av totalt måste-måste. Om det ändå gick att hålla inne åtminstone en slummer till. Fast nej. Läge: akut. Toabesök.


Lika bra att slå på datorn. Det kanske har trillat in ett livsviktigt mail. Idag kanske är dagen. Oj. Sedär. En skrivpuff. Ja just det, den där texten. Och så var fingrarna igång. Kreativiteten på G. Ibland hälps hjärnstoppet med små medel.

IKEA och deras varuhus.

Igår läste jag något i GP som tycktes mig väldigt konstigt. Jag blev nyfiken och skrev helt enkelt till GP och frågade hur de hade tänkt:

"Hej GP Ekonomi- och Politikredaktion!

I gårdagens tidning (onsdag 26 januari) skrev ni att det "finns 48 Ikea-varuhus runt om i världen". Hur tänker ni då? Tryckfel? Faktafel? Jag blev nyfiken. Vad jag kan se lite snabbt på Wikipedia, finns det 45 varuhus enbart i Tyskland. Men hur många varuhus finns det egentligen i hela världen? 

Vänliga hälsningar
Malin Bergström
(http://www.milonscorner.blogspot.com)

Ps. Vad gör man om man är intresserad av att jobba hos er men verkligen inte kan vänta till sommaren och sommarvikariaten? Ds."


Ja, jag passade på att slänga in en jobbförfrågan när jag ändå var i farten. Otålig som jag är, surfade jag för övrigt sedan in på ikea.se som meddelar att det finns 313 varuhus i hela världen, varav 37 är franchisetagare. Nu vet du.

Gelato i Bardolino.

Bardolino är så mycket mer än bara ett vin. Det är en mysig, mysig stad som ligger på vad man skulle kunna säga mellansydöstra delen av Gardasjön, norra Italien. Googla det så ser du! Bardolino ska man för allt i världen inte missa om man är i krokarna kring Lago di Garda, som sjön heter på italienska.

Jag har ätit mycket och många olika sorters glass i Italien vill jag lova och jag vill lova dig att det är i hamnen i Bardolino du hittar den allra bästa. Som överallt annars kan du här köpa italiensk
gelato, där en kula motsvarar ungefär en hel måltid - du får verkligen valuta för pengarna och just den här glassbaren måste ha något hemligt trick för att göra glassen extra god. Priserna är som överallt annars i Italien, cirka 2 euro för en kula, som alltså är gigantisk. När du ändå är på plats, lyxa till det med två smaker. Eller se till så att ditt resesällskap, om du har turen att ha något sådant, tar en annan smak än vad du gör för maximal upplevelse.

Glassen kan sedan avnjutas under en promenad längs en härlig strandpromenad, eller bara sittandes på kajen där du kan se båtar av typen "Saltkråkan I" komma in. Det är verkligen idylliskt.







Sådant som kan kännas frustrerande.

"Under den här veckan blev Laila övertygad om att av alla vedermödor som en människa kunde drabbas av så var det plågsammaste av allt något så enkelt som att vänta."

Så skriver Khaled Hosseini i Tusen strålande solar. Och visst är det så. Visst kan det kännas helt outhärdligt, enerverande, frustrerande att vänta. Och vänta. Och... vänta.



Nice, så klart.

Kvalitetstid.


Nice, la France
2009-12-06

Kringflackande i Kroatien.

I juli 2009 reste jag och en vän till Kroatien. Vi hade hört att det var det som var grejen. Och det var det. Vi packade varsin ryggsäck - jag hade en gigantisk en medan min vän, som är känd för att i princip kunna packa ett helt bohag i en tändsticksask, gick omkring med en väska som inte var mycket större än en böna. Tipset är så klart att packa snålt eftersom det blir en del vandrande med ryggan på ryggen om man reser som vi gjorde.

Vi flög billigt till Split där vi spenderade en dag. Det var en fin stad, men ännu finare var det ute i övärlden utanför Makarska rivieran. Eftersom vi bara hade åtta dagar på oss valde vi på förhand ut några öar som vi tyckte verkade intressanta. Det blev Hvar och Brac. Dessa öar var verkligen varandras motsatser. Hvar var fartfyllt, känt som Kroatiens Saint Tropez, och Brac bjöd på ett lugn och en tystnad liknande den man finner ute i de norrländska skogarna. 
Att ta sig mellan öarna var inget problem. I varje hamn fanns båtturlistor med kartor som på ett överskådligt sätt visade hur båtarna gick mellan öar och fastland. Det gick att välja lite efter tycke och smak på allt från färjor och snabbåtar till vad som liknade piratskepp. För den sjösjuke är det dock bra att ha vindstyrkan i åtanke vid val av båt och färdrutt.

Vår hemresa gick från Dubrovnik och för att ta oss dit hade vi tänkt hyra bil. Efter tips från mannen vi då hyrde rum av avblåste vi dock den idén och satte oss på en buss från Split istället. Det var vi rätt nöjda över när vi kom ut i den ganska hektiska trafiken på de väldigt kringliga kust- och bergvägarna. Resan tog nära fem timmar och inte alls en och en halv som vår husbonde hade sagt. Viktigt är för övrigt att ha passet till hands eftersom resan under en etapp går genom bosniskt område och bussen då genomsöks av bosnisk militär. Just denna bussfärd ner längs kusten var kanske inte vår bästa upplevelse, men väl värd varenda minut när vi kom fram till vackra, vackra Dubrovnik. Ska man röra sig i Dalmatien, som området heter, är Dubrovnik ett måste och vid tidsbrist är det värt att sikta in sig på den gamla delen av staden.


Det gick att klämma in ganska mycket på åtta dagars kringflackande i Kroatien, men vi skulle nog båda gärna åka tillbaka och upptäcka ännu lite mer. Inte minst för alla vänliga människor!


Split by night.

Restaurangtips i Hvar stad.

You gotta love Brac!

Båthamn i Dubrovnik.

tisdag 25 januari 2011

Kompanistryk? Är det något från det militära?

Jag använder Google Chrome, som fungerar så praktiskt att webbläsaren själv genomför stavningskontroll. Ni vet hur det fungerar. Rött kludd under något som är fel. Nyss skrev jag in ordet kommunikatör och det gillade inte Google Chrome. Jag fick förslaget att använda kompanistryk istället.

Va?

Jag skrattade till för jag tyckte att ordet lät så väldigt hittepå. Tankarna gick så klart direkt till det militära och jag undrade sedan om det här är något man bör känna till. Nordstedts gav mig inget svar, men Flashback kan man alltid lita på. Där hittade jag en tråd som skrivits av människor som tycks ha erfarenhet från det militära. Däremot verkar det råda lite delad mening om vad som egentligen menas med
kompanistryk. Skribenterna är oense om det handlar om ett helt kompani som får stryk för att en enskild person har betett sig dåligt eller om denna enskilda person från stryk från hela kompaniet (hoppas inte!).

Jag har en vän som gjorde lumpen förra året. Hon kanske vet mer exakt. Jag blev då inte mycket klokare jag. Och jag behöll för övrigt mitt
kommunikatör.

He av TV:n innan du börjar läsa.

Född norrlänning reagerar jag inte om någon frågar mig var jag hedde det ena eller det andra. Det finns dock de som inte riktigt förstår mig när jag använder detta he, som det heter i grundform, lösryckt, men nästan 7 300 Facebookanvändare (ett antal som ständigt ökar) är helt på min sida. De har nämligen gått med i gruppen ”He – Sveriges mest användbara verb”.

I Wikipedias ordbok, Wiktionary, kan vi läsa att he är ett norrländskt verb som har sitt ursprung i verbet häva, vilket i sin tur kommer från fornnordiskans hefja. När man talar om detta verb är det värt att påpeka att det är ett talspråkligt ord som knappast används i sakprosa fastän det återfinns inom många olika sociolekter i norra Sverige. Det verkar däremot inte som att he användas alls inom de sydliga dialekterna. Ordet har tappat sin grundbetydelse och har idag alltså inget att göra med verbet häva. Där norrlänningen säger he skulle sydsvensken förmodligen använda sig av ett verb som sätta, ställa, lägga eller placera. Man skulle kunna tänka sig att he motsvarar det engelska verbet put eller för den som kan franska, mettre.

Eftersom vi har att gör med ett dialektalt ord finns det inga bestämda regler för hur he ska böjas. De flesta he-användare är dock ganska överens om hur mönstret ser ut, men det förekommer en del variationer, som noteras i tabellen nedan. Det är givetvis möjligt att det förekommer även andra varianter än vad som redovisas här, men låt oss säga att det finns ett ”standardmönster” och en tydlig variation:


Infinitiv
Presens
Imperfekt
Supinum
Imperativ
”standard”
he
her
hedde
hett
He!
variation
he
he
hedd
hedd
He!

Du räcker till.

"Det enda du behöver här i livet är 
okunnighet och självförtroende 
och framgången är given"

- Mark Twain


För dig som vill ha koll.

Följ min blogg med bloglovin!

Frankrike och Baguetterna.

Det sägs att fransmännen äter ungefär 3 400 000 baguetter per år. I tiderna kring den Franska Revolutionen skulle alla, fattig som rik, kunna äta detta jämlikhetens bröd: baguetten. Napoleon bestämde att en perfekt baguette skulle vara 40 cm lång och väga 300 gram. Idag har längden utökats till det dubbla, men vikten är densamma.

För den vidskepliga kan jag meddela att man helst ska undvika att lägga sin baguette upp och ned eftersom de bröd som låg upp och ned hos en bagare under guillotines storhetstid var avsedda för bödlarna. Alla skulle enligt principen kunna äta samma bröd, men ingen bagare var nöjd över att måsta servera en bödel så i protest vände man på bröden när man lade ner dem.

När jag bodde i Nice hade jag ett litet bageri nere på hörnet - precis så som man tror att det ska vara när man bor i Frankrike - och där köpte jag många baguetter. Tack och lov såg jag inte en enda som låg upp och ned! Det är verkligen som det sägs, är man i Frankrike ska man äta baguetter. Helst på morgonen. Fram emot lunch börjar de redan bli lite torra och hårda. En baguette ska köpas på ett bageri och ätas färsk. Antingen au naturel eller kanske med lite ost.



För den konstintresserade i Nice.

Musée Matisse.
Monsieur Henri Matisse, 1869-1954, var en tidig modernist som influerats av sina många, många resor världen över, något man kan se i hans målningar. Muséet bjuder på en konstnärlig resa mellan väldigt olika stilar och upplevelsen gör sig nog bäst om man tar Monsieur Matisse på orden; "Il faut regarder toute la vie avec des yeux d'enfants". Fritt översatt till att man måste se livet genom ett barns ögon. Om man har ork i benen är det verkligen värt en promenad till muséet genom området Cimiez, som är fullt av vackra byggnader. Se även till att ha tid att strosa i trädgården utanför.




Musée Masséna 
1898 lät Victor Masséna, sonson till Jean-André Masséna även kallad "the Dear Child of Victory", resa en byggnad i modern italiensk stil längs strandpromenaden i Nice. Byggnaden kom att bli Musée Masséna och är helt klart värt ett besök. Den danske arkitekten Hans-Georg Tersling, som med all rätt ansågs som en av de främsta under La Belle Epoque (1890-1914), ligger bakom projektet - en riktigt maffig byggnad med helt otrolig insida. Vackrast av allt är den jättestora salen med en veranda ut mot den fina trädgården och med Medelhavet som fondvägg. Fint, helt enkelt jättefint.




Musée National Marc Chagall.
Detta museum ser inte ut att vara mycket för världen, men låt inte utsidan skrämma dig. Det här är en bunkerliknande grå byggnad som står i enorm kontrast till dess innehåll: surrealistiska och expressionistiska, färgsprakande verk av Marc Chagall (född i Vitryssland 1887, död i Saint Paul, Frankrike 1985). Se till att ha gott om tid när du är här så du i lugn och ro kan ta till dig alla intryck. Och kanske hinna handla en magnet med Chagall-tryck i souvenirshopen! 


Där som är hemma.

Att resa är inte alltid att resa bort. Ibland reser man också hem. När jag reser hem reser jag norrut. Där är vintern som vackrast och där kommer mitt hjärta alltid att känna sig hemma. I julas möttes jag av strålande sol, tjugo grader under nollsträcket och rimfrost på träden när jag klev ur planet. Det är Norrland när det är som bäst. 

Resor ger livet perspektiv. Även de resor som går hemåt.



Stilstudie - Farfar Götel.

Min farfar var en rolig man. Han samlade på spik och gamla skruvar, kunde allt om det svenska kungahusets historia och pratade ofta och mycket om sina upplevelser från kriget. Han lärde oss att råttor var farliga djur och att man kunde skrämma bort vargen med gamla cd-skivor.

Vi lade ofta patiens, farfar och jag. Han tyckte jag var kvick i fingrarna och lät mig ha hand om korten. Man kan nog säga att han var obotlig optimist när det gällde patiensen eftersom han konstant satt och mumlade "he gaaar nooog" på sin vackra finlandssvenska. När man kom till den punkt att det faktiskt inte gick att lägga fler kort påstod han att man fick blanda om lite, bara ingen såg. "Å tvåååan gåår. Å jecken gååår".

Som jag tidigare berättat var hans hörsel inte på topp, något som min två år yngre kusin uppenbarligen fick erfara. Så här skrev hon till mig angående minnet av mina farföräldrar:

"Åh Singa o Götel! Ja minns alltid då vi va mindre o ni kom o hälsa på till Vasa o ja skulle ringa till dem för att se om du var där men så hörde Götel aldrig va ja sa så ja slängde på luren o så fick pappa ringa pånytt.
"

Han kunde nog upplevas lite barsk. Hade ganska hård ton och pratade högt eftersom han själv ville höra allt han sa. Han var inget vidare på att kramas, men nog var han omtänksam och hade ett stort hjärta alltid! Han tyckte det var spännande att min syster hade en kompis från Filippinerna och han erbjöd min kompis ett par nya jeans när han såg hennes fransiga jeansshorts.

De som fick uppleva Farfar Götel ska känna sig lyckligt lottade.

måndag 24 januari 2011

Carpe Diem.

"Yesterday is history
Tomorrow is a mystery
Today is a gift,
that's why they call it present"

- Kung Fu Panda Wisdom


Bussigt.

Alltså, det här med kollektivtrafik, borde inte det vara en vetenskap? Kollektivtrafikvetenskap. Det är ju ett fenomen som heter duga. Det finns så mycket att fundera kring gällande kollektivtrafik så jag vet knappt var jag ska börja. Men jag börjar ändå. Och jag börjar med det här med att sitta bredvid en helt främmande människa mellan flera hållplatser och knappt veta hur människan ser ut!

Tänk dig in i följande. Du sitter på bussen, på fönsterplats och kanske kikar ut lite genom rutan. Ny passagerare kliver på och sätter sig bredvid dig. Har du tänkt på hur nära det egentligen är? Det är ju kroppskontaktnära! Men eftersom du satt och kikade ut lite genom rutan såg du inte riktigt personen som satte sig bredvid och hur ska du nu få reda på hur denne ser ut? Du kan ju inte vända dig nittio grader och stirra. Det vore väl hemskt konstigt? Kanske ännu lite konstigare att typ ta fram en fickspegel och försöka vinkla in personen i den.

Så där sitter ni och rör vid varandra, men du vet inte hur personen ser ut. Om du har tur finns det kanske läge att kika in människan när någon av er kliver av. Annars är ovissheten för alltid ett faktum. Åh, ljuva kollektivtrafikbeteende.


söndag 23 januari 2011

Från språknörden.

Plikttrogen. Innehåller inte det ordet kanske världens konstigaste konsonantkluster? K + T + T + R. Jag menar, hallå?!

lördag 22 januari 2011

Cannes kan.


Cannes, la France
2009-09-09

Måste man kunna ett ord exakt så som det ska vara?

Förra våren, innan jag skulle jag skriva en italienskatenta, var det någon som under ett lektionstillfälle frågade: "Måste man kunna ett ord exakt så som det ska vara?". Nej, visst, det går bra att stava eller böja ett ord fel. Du kanske tänkte rätt? 

Denna, i mitt tycke, mindre begåvade fråga fick mig att tänka på ett festligt tillfälle som styrker mitt argument att det är klart att rätt och fel spelar roll. Här handlar det om ett helt ord som blev helt fel.

Vi var på en fotbollsmatch. Det var extremt spännande. Vårt OGC Nice höll på att göra det omöjliga och vinna mot Lyon. Under en episod blev en av våra mannar, fotbollsmannar alltså, nermanglad. Vi var alla väldigt inne i matchen och blev så klart upprörda över detta. En av oss kände att han var tvungen att uttrycka sina känslor genom att säga något. (Inga namn nämns, men det kan sägas att personen i fråga är av italiensk härkomst.) 

Boulanger!
 skriker han upprört och vi övriga stannar till som frågetecken. Varför skriker han ut bagare bara så där utan anledning? Det är ingen som riktigt vet eller förstår. Kanske är han hungrig? Kanske är det någon slags långsökt förolämpning som är tänkt att sexuellt anspela på baguetter? Ingen av oss vet.

Nu fungerar ju kommunikation människor emellan så fiffigt så vi kan snabbt tänka till och förstå att han tänkte skrika boucher eftersom spelaren likt en slaktare kört över sin motståndare. Men inte kan man väl säga att det blev rätt? Nej, det tycker jag inte. Rätt och fel spelar givetvis roll. Fastän det inte handlar om liv eller död när vi talar om språk, spelar det roll! Så, ja, du måste kunna ett ord exakt så som det ska vara.




Dagens visdom från de Saint-Exupéry och räven.

Översättning Gunvor Bang, 2007:72-74.

- Ni är vackra men intetsägande, fortsatte han. Man kan inte ge sitt liv för er. Kanske skulle en vandrare som gick förbi min ros tro att den liknade er andra. Ändå är hon ensam mycket värdefullare än alla ni andra tillsammans, därför att det är henne som jag har vattnat. Därför att det är henne som jag har skyddat med en skärm. Därför att det är på henne jag har rensat bort insektslarver (förutom ett par stycken som skulle bli fjärilar). Därför att det är är henne som jag har hört beklaga sig eller skryta eller rentav tiga ibland. Därför att det är min ros.

[...]

- Människorna har glömt bort den enkla sanningen, sade räven. Men du får inte glömma den. Om du har tämjt något, fäst dig vid något, är du ansvarig för det för all framtid. Du har ansvar för din ros...
- Jag har ansvar för min ros... upprepade Lille prinsen för att inpränta det.


Poppy field!

Saint Paul de Vence.


Saint Paul de Vence, la France
2009-10-23

Nice. Quelle heure est-il?


Nice, la France
2009-08-30