Bussigt.

Alltså, det här med kollektivtrafik, borde inte det vara en vetenskap? Kollektivtrafikvetenskap. Det är ju ett fenomen som heter duga. Det finns så mycket att fundera kring gällande kollektivtrafik så jag vet knappt var jag ska börja. Men jag börjar ändå. Och jag börjar med det här med att sitta bredvid en helt främmande människa mellan flera hållplatser och knappt veta hur människan ser ut!

Tänk dig in i följande. Du sitter på bussen, på fönsterplats och kanske kikar ut lite genom rutan. Ny passagerare kliver på och sätter sig bredvid dig. Har du tänkt på hur nära det egentligen är? Det är ju kroppskontaktnära! Men eftersom du satt och kikade ut lite genom rutan såg du inte riktigt personen som satte sig bredvid och hur ska du nu få reda på hur denne ser ut? Du kan ju inte vända dig nittio grader och stirra. Det vore väl hemskt konstigt? Kanske ännu lite konstigare att typ ta fram en fickspegel och försöka vinkla in personen i den.

Så där sitter ni och rör vid varandra, men du vet inte hur personen ser ut. Om du har tur finns det kanske läge att kika in människan när någon av er kliver av. Annars är ovissheten för alltid ett faktum. Åh, ljuva kollektivtrafikbeteende.