Så ringde klockan igen och utan något särskilt viktigt på agendan förrän sen eftermiddag drog samma tanke som vanligt genom huvudet. Varför kliva upp ur denna varma, sköna, underbara säng? Nej, det finns ändå ingen kreativitet i det här huvudet idag. Och titta på fingrarna då, de ligger fortfarande stilla och omfamnar kudden och pirrar när handen försöker spänna sig.
Och så ringde klockan ännu en gång. Nu då? Njae, samma läge. Fast. Iiih. Så typiskt. Den där känslan av totalt måste-måste. Om det ändå gick att hålla inne åtminstone en slummer till. Fast nej. Läge: akut. Toabesök.
Lika bra att slå på datorn. Det kanske har trillat in ett livsviktigt mail. Idag kanske är dagen. Oj. Sedär. En skrivpuff. Ja just det, den där texten. Och så var fingrarna igång. Kreativiteten på G. Ibland hälps hjärnstoppet med små medel.
Gillar starkt
SvaraRaderabra :)
SvaraRaderasv. haha ja 80talet var piggt!
SvaraRaderaVad du skriver bra!
Skrivpuffar hjälper.'
SvaraRaderaSängläget är alltid det skönaste läget på morgonen=)
SvaraRaderaDu skriver bra.
SvaraRaderaPersonligen tyckte jag första meningen var väldigt lång.
Ja, dessa morgnar... Fin blixtbild av en puffares verklighet;)
SvaraRaderaSVAR: tack! Kul att du får käsnlan, det var nog vid den tiden jag fotade, :)
SvaraRaderajoru sånt e det det gäller lite att mota ut. så får det plats som skall få plats
SvaraRadera