måndag 14 januari 2013

Grattis isä.

I dag fyller min pappa år. Jag ringde givetvis och grattade honom tidigare under dagen. Han tyckte han kan det här med födelsedagar rätt bra efter att ha firat 62 stycken.

"Och jag har sagt till alla att inte oroa sig över att bli äldre. Det är bara att se på mig och se hur bra det går!"

Det kändes liksom betryggande. Han är vis, den där Fadern. Godhjärtad och klok och världens bästa pappa, farfar och morfar. Grattis, än en gång. Och efter att ha pratat med min fina far fick jag faktiskt lite hemlängtan. Till mitt hemma-hemma. Han accepterar inte under några omständigheter att jag kallar något annat än Norrland för hemma. Och så är det väl kanske lite, innerst inne.


Tjejerna som ger energi.

Jag upplever att det ibland finns en uppfattning om att tjejer inte kan umgås i grupp. Men jag vet inte jag. Detta är i alla fall inte något som gäller för den grupp tjejer jag umgås med otaliga timmar i veckan.

I höstas spenderade vi mer eller mindre varenda kväll tillsammans. Vi repade dans och försökte få ihop shownummer vi alla kunde vara stolta över. Alla var stressade, trötta, nervösa, slitna. Men också peppande, stöttande, motiverade och positiva. Lika snabbt som vi kunde ryka ihop, kunde vi också få ihop en helt ny dans med ös utöver det vanliga.

Den 24 november hade vi två underbara föreställningar med vår orkester som firade 50 år i gemet och just där och då slog det mig hur mycket kärlek och energi jag får av dessa människor. Det här är en grupp tjejer som är så himla bra på att ge beröm åt höger och vänster. "Du är så otroligt vacker." "Vilken härlig personlighet du har." "Åh, vad jag gillar dina roliga berättelser." "Vad fint den där klänningen sitter på dig." "Det är helt magiskt att titta på dig när du dansar." "Wow, vad du får ut en känsla i alla rörelser du gör." "Jag blir så himla glad av din positiva energi."

Och så vidare och så vidare. Sällan har jag fått höra så mycket fint om mig själv, inifrån och ut, som från dessa trevliga, roliga, intelligenta och sjukt vackra tjejer. Eloge till Patriciabaletten – det tar en väldans massa tid, men ni ger mig så sjukt mycket energi!

lördag 5 januari 2013

Trivsamt jobb och fredagsmys.

Första arbetsdagarna efter julledigheten var sannerligen tålamodsprövande. Leveranser som fastnat i norska tullen, enorma paket som levererats fel, dator som inte samarbetar med skrivare, dator som stänger av sig själv utan förvarning, dokument som inte hittas, anteckningar som är halvskrivna – och lite till.

Då får tålamodet sättas på prov och problemlösaren hoppa in. Och mitt i röran och det stundom djupa suckandet känner jag ändå att jag gillar det. Jag är på rätt plats när jag måste ta reda på saker som jag inte kan något om. Jag trivs med att lösa problem, fixa och hålla koll på saker och ting.

Och efter sådana arbetsdagar känns det så otroligt rättfärdigat att köpa sushi, dela på en flaska riktig Champagne och prata igenom livets alla upp och ner med en bästa vän.

Jag är en lycklig en som har ett jobb jag trivs med och fina vänner för fredagsmys. Trevlig helg!


torsdag 3 januari 2013

Vad gör du 2013? Själv satsar jag på 21KM.

Förra året, år 2012, sprang jag mitt livs två första lopp. Ja, om man inte räknar kilometerrundan under skolmästerskapen i Obbola, sent 90-tal, så klart. Det kan man ju göra, så låt oss säga att jag förra året sprang mina två första milslopp.

Nummer ett var i sällskap av två bästa vänner. När vi kom på tanken att vi skulle anmäla oss till Midnattsloppet i Göteborg tyckte vi att det skulle vara festligt att ta tillfället i akt att återanvända våra Halloween-kostymer från föregående år. Eftersom vi tillhör kategorin som inte bara snackar, utan spelar hockeyn också, anmälde vi oss till maskeradklassen och dansade oss sedan igenom milen i glitterklänningar och afroperuker.

Nummer två var i sällskap av en syster och två svägerskor. Kvartettanmälan var en födelsedagspresent och vi hade laddat hela sommaren. Då detta lopp inföll prick en vecka efter det briljanta afroperuksloppet var jag taggad och riktigt sugen på att prestera. Dagen innan blev jag sjuk. Och inte lite heller. Fast det erkände jag aldrig till läkaren i gänget, utan trotsade regnet och spurtade sista två så jag halkade och rev hål i byxorna. Sjukt nöjd väl i mål. Sjuk två veckor efteråt.

Där jag låg i min sjukstuga kände jag mig ändå rätt kaxig, så jag anmälde mig till Göteborgsvarvet 2013. Tjugoen kilometer har jag alltså gått med på att springa. Och det är bara dryga fyra månader kvar. Det är lika bra att outa projektet, så jag får lite piska och prestationsångest.

Jag snackar inte bara, jag spelar hockeyn också, och 21KM ska jag minsann springa den 18 maj!