torsdag 29 september 2011

SkrivPuff: Om att följa.

Ett långt steg åt höger, två korta åt vänster
Drar runt och svänger om
Låter det stadiga handslaget leda och litar på att stegen blir rätt

Snurrar och snubblar

Virvlar och vinglar

Jag följer med i dansen, som livet faktiskt är

Inte alltid på rosor, visst dyker det upp taggar här och där

Men jag följer och låter mig ledas

Litar på att det goda alltid i slutändan vinner





tisdag 27 september 2011

Reslust och nätverkande.

Detta är något uppenbart, men ändå värt att påpeka. Dagens restips riktar sig till den som reser för att träffa människor. Inte bara turister med kamera runt halsen och karta i högsta hugg, utan spännande människor.

Dessa finns i Washington D.C. Häromdagen mötte jag en person som under sin arbetsvecka varit med och beslutat om ökat stöd till offren på Afrikas horn. (Själv hade jag åstadkommit lite halvlama texter och läst om hur man löser kommunikationskonflikter på arbetsplatsen.)

I Washington D.C. finns människorna med makten. Och de står i varje gathörn. Diplomaten jag mötte över ett glas italienskt vin var inte den första. Jag springer på journalister, producenter och det ena med det andra på de mest otippade platserna.

Dagens restips alltså; åk till Amerikas huvudstad och se till att prata med människorna som passerar din väg. Jag lovar dig, du kommer komma hem med så mycket mer än bara magneter och flaggor om du öppnar munnen och frågar "So, what are you doing?"



måndag 26 september 2011

Är ni vakna, Sverige?

Sverige, börjar ni vakna upp just nu?

Undertecknad sitter i USA-natten och plitar på en skoluppgift. Nagelfarar af Donner-skandalen och brottas med brinnande intresse och en och två gäspningar. Världsmästare i prokrastinering i kombination med prestationsångest sitter hon så klart så här på småtimmarna innan deadline. Skulle gärna vila huvudet på kudden, men förstår att läget är självförvållat och gör bara det bästa utav det hela. 


Hur kommer man förbi sin egen personlighet och de hjärnspöken man har låtit bli inneboende på obestämd tid? Med ett alldeles för gott samvete kan man inte riktigt kasta ut dem på gatan, utan att man vet att de kommer ha ett nytt hem.


Någon gång måste hon kanske. För utan sömn blir man till slut galen, har hon hört. Å andra sidan är nog galenskap inte det värsta som kan hända. Värre vore det att missa en deadline. Då vore loppet kört.


God morgon Sverige. God-inte-riktigt-än-natt Amerikatt.



tisdag 20 september 2011

SkrivPuff: Om att se.

Det är när allt är borta som jag blir medveten
Det är när det lugnar ner sig som jag hör hur det blåser

Dofter

Rörelser
Platser
Ljud

Det är när jag blundar som jag ser

i min spegel som riktas bakåt, 
vinklas inåt

Det är när jag blundar som jag ser

det oklara,
i det en gång självklara

Det är när jag blundar som jag ser

allt det vackra
allt det ofattbara

Det är när jag blundar


som jag ser

söndag 18 september 2011

Resan till Jag.

Vad behöver vi för att bli vi? Varför är jag jag? Varför är du du? Behöver vi varandra? Den ena och den andra? Behöver vi andra för att bli oss själva? Måste jag veta vem jag inte är, för att kunna förstå vem jag är? Måste jag resa bort från mig själv för att åter kunna hitta hem?

Från en station till en annan, kommer någon medan en annan går av. Fastän vi försvinner för varandra, finns vi alltid kvar. Som en medpassagerare någon gång under färden. Som en reskamrat. Som en främling. Som vägvisare eller den som leder fel.


Jag reser. Fram och tillbaka. Högt och lågt. Öst och väst. Det absolut viktigaste jag lärt mig är att försöka packa lätt. För dit jag ska finns egentligen allt jag behöver. Mina resor går alltid till Jag.



fredag 16 september 2011

Mi manchi, italiano.

Under sommaren undervisade jag en italiensk man i svenska. Det var väldigt givande på många sätt och vis. Jag lärde mig bland annat sätta ord på svenska språkets egenheter, helst ord som var så ogrammatiska som möjligt eftersom han inte riktigt gillade tanken på grammatik. Vårt "nu-måste-vi-ta-detta-på-annat-språk-än-svenska"-språk var engelska, men som bonus fick jag ibland lite italienska.

Vid ett tillfälle sa han något som var så sant och som jag gillade massor:

"Ni kommunicerar på ett helt annat sätt här. För oss italienare handlar det inte så jättemycket om att komma fram till något eller ha något viktigt att säga, vi vill mest bara prata. Men ni svenskar fungerar inte riktigt så."

Vi svenskar fungerar inte riktigt så, nej. Och det är väl bra ibland, kan jag tycka. För det mesta blir jag galen på människor som pratar bara för att prata och få höra sin egen röst, men i språkinlärningssyfte måste jag säga att tanken att prata bara för att prata är helt briljant.

Jag saknar att lära mig italienska. Det står lite stilla. Men det är ett alldeles för vackert språk för att jag inte ska lära mig mer. Jag ska lära mig mer. Sedan ska jag åka till Italien. Och prata bara för att prata.

 

tisdag 13 september 2011

Kan själv.

Jag släpper taget
Sedan famlar jag efter repet

Jag kan simma själv

Men söker desperat efter livlinan

Tror att det jag ger,

kommer jag också få tillbaka

Tror att det jag kan,

bara räcker för en stund

Men vet egentligen bättre


Att jag kan simma själv

Riktigt bra

Kunde innan

Kunden under tiden
Kan nu

Kan själv

lördag 10 september 2011

Publicera mera!

För några månader sedan skickade jag in ett bidrag till en novelltävling. Jag vann inte. Inte heller kom jag tvåa eller trea. Synd för mig, för vad jag minns var det ganska fina priser. Men ett litet pris lyckades jag ändå kamma hem, då mitt var med bland de fyrtiotal bidrag som blev utvalda att tryckas i en bok. Stereotyper heter samlingen och finns att beställa på adlibris.

Det är det tredje som publiceras för Milons del i år. Rätt rejäl ökning jämfört med tidigare år och precis lika roligt var det denna gång som de två gångerna innan. Publicera mera är vad jag vill göra. Men då måste jag också producera mera. Tro det eller ej, men jag har mina små projekt på gång. Hjärnkontoret är alltid på G. Vänta ni, så ska ni få se!