tisdag 16 april 2013

Sånt som får mig att älska livet.

Vid några tillfällen de senaste veckorna har jag kommit på mig själv med att spontant tänka eller faktiskt säga, nästan lite ropa "åh, jag älskar livet"!

Jag åkte till Paris över påsk med en kär vän och så fort jag landade på fransk mark var jag förälskad. I färgerna, formerna, funktionerna. Själva resandet. Att se något annat, att uppleva något nytt. Jag hackade mig fram på franska och blev upprymd av glädje så fort folk runtomkring mig pratade. Franska. Ah. Så vackert.

Och Paris är vackert. Vi vandrade gata upp och gata ner. Gick vilse och hamnade på bakgator som innehöll världens alla hörn i ett och samma kvarter. Ingen klocka. Inga måsten. Bara vi två, bästa vänner i magiska Paris. Vilket paradis.

Sedan är det gymmet. Andra hemmet. I träningskläder. Svettig, med smutsigt hår och rödblommiga kinder. Jag är rätt ful, men precis så är livet så himla fint. Jag älskar allt och mig själv. Springer på löpband och yogar för sinnet. Det är så skönt. Det är så jävla skönt.

Och så kommer sådana tillfällen när jag bara vill dra täcket över huvudet och inte fortsätta. När jag är så redo att ge upp, ge in och bara skita i det hela. Då påminner jag mig själv om hur fint allt faktiskt kan vara. Då tänker jag på vackra byggnader i Paris och hur det känns att bygga muskler med hantlar. Då tänker jag på sånt som får mig att älska livet. Och så gör jag det igen. Svårare än så är det faktiskt inte.