Fjortisfyllan.

Valborg och första fyllan. Jag kan inte riktigt hålla mig ifrån ämnet. Jag har också firat Valborg och andra högtider - och bara vanliga dagar för den delen - med att supa mig apfull. Det är inget att hålla hemligt. Diverse faktorer och insikter har dock fått mig att de senaste åren mer eller mindre lägga av med den aktiviteten. Jag är inte nykterist - jag gillar både vin och öl, mest öl - men dricker med så kallad "måtta". Sedan vill jag även tillägga att jag var verkligen inte så ung som 14 när jag söp mig full första gången. Som 14-åring spenderade jag Valborg med att kolla på brasan och spela spel med mina vänner.

Jag har dock ett starkt minne angående Valborg och ungdomsfylla. Det gäller de gymnaster jag en gång tränade. Vi hade en stor tävling framför oss och strategiskt nog - trodde vi tränare - hade vi lagt en lång och viktig extraträning dagen efter självaste Valborg. För att träna gymnastik i sex timmar bör man vara utvilad och i god form. Det var inte mina tjejer, förstod jag, efter att fått höra att det hade varit stor fest dagen innan.

Jag och min tränarkollega valde tidigt att vi inte kunde förbjuda alkohol, även om vi så klart aldrig någonsin sa att det var okej. Vi ansåg det vara föräldrarnas ansvar, vad de ville tillåta och inte tillåta för sina barn. Skulle tjejerna ta ett felsteg såg vi hellre att de hade någon att ringa, än att de skamset skulle sitta i ett dike och vänta på bättre tider. Men när det gällde gymnastiken var vi klara. Alkohol hör inte idrotten till. Därför blev jag, den där dagen efter Valborg, så arg och besviken som jag någonsin varit på gymnasterna. Eftersom jag alltid anser att varje individ ska ta ansvar för sina handlingar blev träningen av som planerat och kanske till och med lite hårdare. Den som hade bedömt att det skulle gå att supa för att sedan träna skulle få bevisa det.

I dag tänker jag lite på det ansvar som vi "vuxna" faktiskt har gentemot alla ungdomar runtomkring oss. Jag trodde på frihet under ansvar för mina ungdomar. Kanske naivt, men jag skulle ha samma ståndpunkt om jag fick göra det igen. Jag vill inte sluta tro gott om folk och jag vill inte sluta tro på förtroendets betydelse. Totalförbud skapar bara skam och skuld - känslor som verkligen inte behöver hängas över redan känsloförvirrade tonåringar. Jag tror snarare på öppenhet och dialog. Ju mer vi kan prata om alkohol, desto mindre spännande blir det så klart. Kanske hade det även varit mitt ansvar att erbjuda fler alternativ. Det förstår väl jag, att någon gång kommer majoriteten att dricka lite för mycket, men ju senare desto bättre. Det sägs att vi blir lite visare med åren, så kanske skulle vi kunna slippa en och annan onödig "fjortisfylla".

Möjligen provocerande vill jag publicera denna bild. Jag bara undrar: hur charmigt tycker du att detta är, egentligen? Jag står för vad jag har gjort. Och just detta är helt accepterat. Så säger i alla fall de så kallade vuxna som fortfarande väljer att på allmän plats supa sig apfulla bara för att det är Valborgsmässoafton. Kidsen gör som vi gör, inte som vi säger. Därför gör jag inte just sånt här längre. Men, frihet under ansvar. Om du kan ansvara för konsekvenserna av att på allmän plats svepa Minttu kanske det är helt okej. Eller?

Jag väljer att ta mitt ansvar genom att visa att det inte är så himla spännande och inte heller särskilt charmigt. Jag skulle gärna erbjuda alternativ för den intresserade. Angående tidigare nämnda gymnaster, hoppas jag att de minns händelsen och i framtiden tar sitt ansvar att värna om ett förtroende - eller att de åtminstone hoppar över spriten dagen innan de ska träna hårt.