Ibland passar jag min systers son. Det är ett uppdrag jag gillar och som förgyller vardagen. Denna sommar har jag fått det trevliga uppdrag att passa hennes cykel. O'boy! Va skoj! På hoj! I går cyklade jag för första gången på riktigt länge. Det var så festligt så jag cyklade lite fram och tillbaka utanför mitt jobb innan jag gick in (jag var i god tid, var inte orolig).
Cykel är grejen. Så är det bara. Jag hade glömt bort hur mycket fortare man rullar fram jämfört med att låta bennen pinna på. Det säger vara svisch, så är jag där jag vill. Men ska man bli så seriös så man satsar på punkteringsskyddade däck och annat? Tvek på den. Däremot kanske en cykelhjälm vore en bra investering.
He ä som int samma sak å cykla i stoorschtan som ut på Holmön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar