tisdag 1 mars 2011

Avsked och återseenden.

Det råkar sig så, att det alltid är minst ett kärlekspar som genomgår ett tårdrypande farväl när jag - och det paret då - står och väntar på flygbussen. Och jag lider med dem. Ibland tåras även mina ögon. För helt okända människor. Men så välbekant känsla. Känslan av hejdå.

Känslan av hejdå är ett typexempel på en sådan känsla som man bara måste få känna för stunden. Den är övergående och det vet man. Därför behövs det inte någon som säger att det blir bra. Man vet att det blir bra, men måste få lov att känna att det inte känns bra just i ögonblicket av den där sista vinkningen.

Livet handlar om avsked och återseenden - det är i alla fall vad man måste intala sig själv för att gång på gång klara av känslan av hejdå.

1 kommentar:

  1. Jag hatar den känslan så mkt. Men det är rätt skönt att veta att känslan som kommer nästa gång vid återseendet är awesome!

    SvaraRadera