onsdag 30 mars 2011

Det här med att skriva seriösa brev.

Någon annan än jag som tycker det ibland känns lite löjligt att skriva seriösa brev? Ni vet, de av typen personligt brev till en arbetsgivare eller som jag gör nu - skriver stipendieansökningar.

Ibland känns det lite som om jag driver med mottagaren eller gör parodi på mig själv när jag använder fina ord och högtravande formuleringar. Jag har just plitat ihop en motivering till varför jag bör få ett särskilt stipendium och skickade det till min all time korrekturläsare - min äldsta bror. Han gillade det och sa att han skulle gett mig stipendiet
direkt (säkert inte alls partisk), men påpekade att om det hamnade i händerna på en tråkig person skulle det kanske inte funka.

Han har nog rätt, men jag blir lite så där
anti, som jag kan bli när det handlar om att handskas med människor utan humor. Och ju mer jag försker seriösa till mig (på tal om att göra egna ord!) desto mer känns det som att jag driver med alltihop. Det är inte så att jag saknar känsla för hur man skriver ett formellt brev, men jag har svårt att släppa den där glimten som man kan ha i ögat - och i en text då kanske mellan raderna.

Jag filade till ovan nämnda stipendieansökan lite grann, men det stora hela får vara kvar och jag får helt enkelt hoppas att det är en kul typ som tar emot och läser.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar