Det går att slåss för sin sak utan att använda våld.

Jag respekterar verkligen människor med starka åsikter och de som slåss för sin sak. Men med slåss menar jag inte bokstavligt. För de som går över den gränsen, där våld är metoden att visa vad man brinner för, känner jag precis tvärtom.

Jag kom att tänka på detta när jag bläddrade i dagens DN och läste om djurrättsaktivister som trakasserat en pälshandlare så till den grad att han slagit igen sin butik. Det var antingen det eller att bli nedslagen själv. I ett sådant läge känns nog valet ganska lätt för den utsatte. Men har de lyckats, de som tyckte att han inte borde sälja päls? Troligen inte.

Jag skulle aldrig någonsin få sympatier för och vilja lyssna på någon som med hot och våld försökte föra över sin övertygelse på mig. Tvärtom skulle jag förmodligen tänka att värderingarna som denna människa stod för var idiotiska och fruktansvärda. Just när det kommer till djurrätt kan jag säga att jag inte är någon vidare djurvän i bemärkelsen att jag själv skulle känna att det var något värt att engagera mig starkt i. Men jag värnar om djurens rätt och har en djup respekt för de som engagerar sig - så länge de gör de fredligt.