tisdag 8 mars 2011

SkrivPuff: Om styrka.

Han var kort och såg kanske inte mycket ut för världen, den där skåningen vi hade som tränare när vi var i tidiga tonåren - yngst i truppen hade jag inte ens nått dit utan hade nyss fyllt tvåsiffrigt. Den ringa längden till trots hade han pondus och kraft i rösten när han skrek på oss att sträcka vrister, spänna rrroumpan  och gå ut ordentligt i axlen. Han fick en och två att gråta och söka tröst hos hans tränarkollega tillika sambo.

Jag, som alltid gillat att drillas, fällde aldrig någonsin en tår över hans tillrättavisningar och något burdusa framtoning. Han gjorde att jag blev riktigt bra på grunderna. Och så lärde han mig något som jag aldrig någonsin kommer att glömma. Något jag tagit med mig i livet - både bokstavligt och lite mer fritt översatt.


Vi stod på alla fyra, kämpade för livet för att orka med dessa armhävningar som vi hållit på med ett tag, när han skrek:


- Kom igen nu
tjejör, ni orkar! När er mamma tror att ni inte orkar mer, orkar ni 80% mer! När ni själva inte tror att ni orkar mer, orkar ni 50% mer! Så kom igeeen!

Tack Magnus, för att du lärt mig vad styrka är.

5 kommentarer:

  1. bra.
    Lite skrik ska man tåla.

    SvaraRadera
  2. "Jag som alltid gillat att drillas" härligt sagt. vi är många med dig på den punkten.

    SvaraRadera
  3. Spänn rompan du och fortsätt att skriva för det gör du bra.

    SvaraRadera
  4. Härlig glöööd här!

    SvaraRadera