onsdag 9 mars 2011

Filmtips: London River.

Jag har ett filmtips som verkligen berör, ibland så till den grad att det upprör. Vi är i London. Året är 2005 och bussar och tåg har just sprängts. Jaha, en film om krig och terror, kanske du tänker nu, men riktigt så är det inte. Visserligen kan man säga att det pågår ett inre krig i huvudkaraktärernas känsloliv när de terroriseras av olust och ovetande, men filmen levererar så mycket mer än så.

En kvinna och en man strålar samman i London när de letar efter sina barn, som båda är försvunna efter terrordådet. Dessa två karaktärer är som natt och dag - men ändå båda barn tillhörande moder jord. Deras ärrade händer vittnar om arbete med naturen - hon på sitt lantbruk, han som skogsmästare. Vi möter ett vi och ett de som någonstans i mitten blir ett - vem? Det är mycket som ställs på sin spets. Många krockar som blir till skärvor. Och kritik och tankeställare som framhävs i enkla repliker och talande kontraster.


Ett makalöst vackert foto gör att det tunga i filmen inte blir övermäktigt. Allt blir i stället väldigt vackert. Filmen ger rysningar. Den framkallar tårar - men också fniss. Se filmen och återkom, så kan vi diskutera det symboliska i det lilla och det vackra i det stora - för det behöver man. Den här filmen lämnar kvar så många "men alltså..."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar