onsdag 23 februari 2011

SkrivPuff: Om att bli godkänd.

Jag har alltid blivit godkänd. Ja, till och med väl eller mycket väl godkänd. Så har det ofta varit, utan vidare ansträngning. Det tänker jag inte skämmas över att säga. Det har varit min vardag, min norm och även mina krav på mig själv. Men så kom den in i mitt liv på riktigt - den omöjliga franskan.

Efter tre terminer på universitetet visste jag hur man pluggade, men hur i hela friden böjde man nu regelbundna franska verb i första konjugationen? Något min lärare första dagen påpekade att vi borde kunna som rinnande vatten. Mycket möjligt hade det där vattnet runnit i en väldans fart förut, men just då, den där första dagen på universitetsfranskan var det så mycket stopp i avloppen så jag var säker på att där fastnat en hel hårborste eller möjligen något annat, stort nog att skapa totalstopp.

Sedan följde en termin då jag sprang och sprang och sprang och varje gång jag var ikapp, var undervisningen redan någon annan stans - långt före. Jag kunde verkligen inte förstå. Var mest en fågelholk. Och grammatiktentan kom och jag kuggade. Fick ett U. Blev underkänd. Icke godkänd. Så omtentan kom och jag kuggade. Fick ett U. Blev underkänd. Icke godkänd.

Med ett personligt mål i sikte och en humanistsektion som ville ha pengar, nej jag menar studenter, fick jag ändå läsa vidare nästa termin, trots för få poäng. Stundtals var det lite motigt och kämpigt för Fröken Perfektionist att erkänna detta nederlag och fortsätta på banan, men idag är jag glad att jag gjorde det. Och jag är evigt tacksam min fantastiska och engagerade grammatiklärare för att hon verkligen ville att jag skulle klara min tenta. Tredje gången gillt vet jag inte om jag skrev tentan mest för mig eller för henne.

Vilket som, tredje gången gillt hade jag lärt mig att vara ödmjuk mot mig själv och Fröken Perfektionist fick faktiskt bara hålla käft. Det var nog det bästa jag kunde göra, för efter otålig korrespondens med min lärare fick jag till slut svaret: "Ja, du har klarat den! Ta fram champagnen!" Jag hade ingen skumpa, men väl mina egna glädjetårar som rann likt verben i första konjugationen!


2 kommentarer: