Har ni tänkt på det, ni Vuxna där ute som har glömt hur det är att vara barn? Alla förutfattade meningar, alla konstiga slutsatser, alla onödigt krångliga teorier och alla era dumma frågor är tröttsamma för Barnen. Men vet ni vad, det är egentligen inte Barnen jag är orolig över. Nej, det är Er jag oroar mig över, för ni har glömt bort Er själva.
En Vuxen är egentligen bara ett Barn som har glömt bort hur man bör se världen. Det är tråkigt, tycker jag. Men vad gör man? Vissa människor verkar helt enkelt bara vilja vara borttappade. Jag tycker dock att man kan ta och visa lite respekt för Barnen och lyssna när de säger att de är trötta på att hela tiden förklara hur allt ligger till. Kom igen, så svårt är det inte att minnas hur man är ett Barn. Hur man lever utan bekymmer. Hur man ser saker för vad de är. Hur man njuter av det som finns, är och omger en själv.
"Les grandes personnes ne comprennent jamais rien toutes seules, et c'est fatigant, pour les enfants, de toujours et toujours leur donner des explications."
- Antoine de Saint-Exupéry
Mycket bra text. Jag är glad att vi iaf var barn ganska länge, säkert lite längre än genomsnittet. Nu är jag nog lite mera vuxen än barn, förhoppningsvis stannar det där :D
SvaraRadera