Det händer mycket nu i det som svenska medier refererar till som arabvärlden. Det kan vara svårt att hänga med. Det är knappast oundvikligt, men kan kännas avlägset. Och alla ska vi nu vara med och bidra till demokratiseringsprocessen för dessa icke-demokratiska länder vars invånare har fått nog. Just detta har jag lite svårt för - pekpinneundervisning i hur det ska och bör vara. Är det så det blir, är protesterna inte lyckade.
MEN! I den globala värld vi lever i har vi ändå ett ansvar för våra medmänniskor och jag tror att det är viktigt med öppna kanaler och mottaglighet för influenser - från alla håll. Är det så det blir, att diskussioner tillåts, är upproret lyckat.
Det har uppstått en väldigt intressant diskussion i efterskalvet av de jordbävningslika protesterna på Tahirtorget. En diskussion som jag hoppas får ta än mer plats här hemma hos oss. En diskussion som vi i allra högsta grad kan och bör kännas vid. Är det okej att turista i en diktatur? För många svenskar är en semesterresa mer av en mänsklig rättighet än ett privilegium, så att frågan har allmänintresse är det inget snack om.
Med tanke på hur många gränser som korsas och hur mycket mark som stigs i land på, tycker jag att det minsta man kan kräva av den enskilda resenären är lite medvetenhet. Hur ser världen ut? Egentligen? Resejättarna sysslar med marknadsföring som ska leda till lukrativ verksamhet. Där finns i dagsläget inte spelrum för verkligheten. Men är turistbranschen den enda bransch där konsumentens röst inte får höras och påverka, göra skillnad?
Om du hade möjlighet att resa mer medvetet och veta att du kunde göra skillnad, öppna för en mer demokratisk tillvaro för den unge egyptiern på Tahirtorget, skulle inte du vilja göra det då? Vi stannar där för idag och funderar en annan dag vidare på om det ens är möjligt att turista medvetet. Och om det finns något gott med att turista i en diktatur. Vad tror du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar