SkrivPuff: Om att äta något ovanligt.

Min äldsta bror föddes på sommaren 1973 - jag tretton år senare. Vi har alltså lite olika föräldrar, kan man säga. Samma, men olika. Vi stannar på sjuttiotalet och landar i gröna vågor, miljötänk och medveten barnuppfostran. Mina föräldrar flydde visserligen inte storstaden för landet, snarare tvärtom med en man som gick från bonde till universitetslektor, men min bror växte upp utan Teletubbies och matad med yoghurt, banan och müsli. Det skulle vilas middag ute i friska luften och socker var det aldrig tal om.

Denna avhållsamhet från socker höll i sig i många år. Jag tror det kan ha varit kring 1977 då familjen - som vid det laget även bestod av en liten flickebäbis - befann sig på en av de många båtresorna över Kvarken och följande inträffade. Den fyraåriga storebrodern var livlig och social och gjorde sig vänner överallt. Så goda vänner så han fick en och annan gåva. Och just den här gången blev han bjuden på något han aldrig sett förut.

En kvinna som fallit för hans charmiga blonda lockar räckte honom plötsligt något brunt. Den trubbiga lilla barnahanden tog emot detta med skräck i blicken, började sedan gråta helt otröstligt och sprang till sina föräldrar. Varför, varför skulle någon tvinga honom att äta bajs?!

Brodern är idag är ett stort fan av denna kakaonjutning och hans båda söner likaså.