Det var så vi blev bästisar.

Det hela började i en norrländsk liten kustby utanför Umeå. Året var 1992 och det var dags för årskull 1986 att börja förskolan. På ena sidan byn höll en tandlös, brunhårig flicka på att putsa sin mammas speglar: Malin. Långt bort i fjärran, hela två kilometer bort, lekte en blond liten tös med sin hamster genom att kasta den lilla stackaren mellan två madrasser: Emma. Dessa två livsöden strålade sedan samman i en röd liten byggnad kallad Förskolan. 

Malin gillade att pyssla och Emma lekte ofta med dinosaurierna. Men denna röda lilla byggnad hade också en dockvrå där Malin och Emma en dag möttes och där en intensiv lek ägde rum. I slutet av dagen lade de kläderna i tvättmaskinen – nedersta byrålådan – och sade hejdå.

Dagen därpå möttes flickorna återigen i dockvrån och när de skulle plocka upp tvätten de lagt in hittade de inga kläder i tvättmaskinen, utan två blöjor. Malin och Emma började skratta hysteriskt, så som bara två sexåriga flickor kan skratta åt en sådan sak, blöjor i tvättmaskinen, och i det ögonblicket kom det där berömda ”klicket”.

När det klickar så vet man att man aldrig ska klippa navelsträngen. Och det har vi inte heller gjort. Snart är det tjugoårsjubileum!