SkrivPuff: Om enkelhet.
Vi var fria! Vi hade allt. Vi hade världen. Vi hade Medelhavet utanför vårt fönster. Vi hade sol och värme och brunbrända kroppar. Vi hade ett fartfyllt (om än slitigt) jobb där vi träffade nya, spännande människor hela tiden. Vi lärde oss saker varje dag - om restaurangbranschen om människor om världen om livet. Vi dansade massor. Vi drack paraplydrinkar och shots. Vi åkte på utflykter. Det var så mycket, mycket, massor, massor. Hela tiden nytt och något.
Och mitt i denna yra av matos och nattklubbsmusik, gäster och uppvaktare hade vi något helt osynligt, men ändå synligt. Något tyst och underförstått som en dag exploderade i en skrattsalva som aldrig slutade. Något så enkelt så att vi inte ens såg det. Kalla det band, om du vill. Vi behövde inte ens titta på varandra. Vi behövde inte säga något. Vi bara visste. Och vi skrattade. Och skrattade - och skrattade. Och i det enkla - visste vi att vi hade allt.
Avundsvärt
SvaraRaderaVill vara där. Nu.
SvaraRaderaSann vänskap, osynlig.
SvaraRaderaFint med osynliga band :)
SvaraRaderaUnderbar bild som får mig att längta ännu mer.
SvaraRaderaTexten gav mig rysningar av välbehag.
jag har en vän som jag träffar väldigt sällan, men ändå är vi på samma plan bara några sekunder efter att vi setts
sv: Jag bor i Nordmaling och bilden är tagen utanför mitt hus :D Var kommer du ifrån??
SvaraRaderaFin text
SvaraRaderaJättefin :), mös hela vägen från första till sista ordet.
SvaraRaderaHärlig text, lämnar en skön och sällsam känsla kvar.
SvaraRadera