Rena rama grekiskan

Under drygt två års tid hade jag mycket kontakt med ett gäng grekcyprioter. Min ambition var alltid att jag skulle lära mig grekiska. Fick höra att grekiskan som cyprioterna pratar är lite bonnig i jämförelse med grekgrekiskan, men jag själv är ju lite bonnig i grund och botten, så jag lyssnade och härmade det som var möjligt och inte bara lät som - ja, rena rama grekiskan. Den enda som kommenterade detta var Atenaren Pluto (han hette inte så på riktigt, det var någon märklig grekifierad variant) som tyckte jag slarvade med mitt nej - oi!

Då det begav sig var jag inte riktigt lika mycket språknörd som nu, så jag gav det aldrig en seriös chans. Lärde mig bara enstaka ord och har ett ordförråd innehållande bland annat apelsin, mjölk, tack, varsågod, fönster, dörr, TV, båt, bil, tandpetare (odondoglifida - är inte det ett sjukt roligt ord?!), ja, nej, hej, god morgon, god kväll, god natt, måne, sol, vit, vin, jag tycker väldigt mycket om dig och lite till.

Jag lärde mig även att räkna och måste säga att jag förvånades av mig själv när jag idag började tänka på detta och siffrorna rann som det klaraste vatten hela vägen upp till - nitton. Jag hittade verkligen inte tjugo. Tur att Internet finns - είκοσι är det ju så klart. Ja, det var ju det här med alfabetet. Jag har aldrig lyckats memorera hela, men vissa bokstäver kan jag.

Jag tycker att grekiska är ett häftigt språk. Fastän kontakten med grekcyprioterna är bruten har jag inte gett upp drömmen om att lära mig språket. Det står med på listan över saker jag vill lära mig när jag blir stor. καληνύχτα!

Liten Milon i Pafos 2005.