lördag 26 februari 2011

Å dina vägnar.

Vägnar. Vad är det för ord egentligen? Finns det någon singular form? En vägen? En väg? Det används ju bara i just det fasta uttrycket "å/på någons vägnar" - ett för övrigt ganska vackert uttryck, tycker jag.

För att få lite klarhet går jag till mina två bästa vänner - NE och SAOB - men i det här fallet kan de inte hjälpa mig. NE vill inte veta av ordet mer än att det står i just det fasta uttrycket och SAOB har bara kommit till TYNA än så länge (sedan tidigt 1800-tal, snacka om att inte jobba på ackord).


Tur att det världsomspännande Google kan stå till tjänst när det krisar. Genom en googling (så himla bra ord
det är då) hittar jag en filur som scannat in Svensk etymologisk ordbok och här kan vi läsa om vägnar och dess bakgrund.

Det måste jag säga, att vad som står är inte busenkelt att bena ut. Men efter att ha läst några gånger tycks det mig som om ordet vägnar är en gammal plural genitivform av ordet väg - fornsvenskans vaeghna. Bokstaven 'r' har tillkommit senare. Som vi använder uttrycket "
å/på någons vägnar" idag betyder det som bekant att göra något för någon annans räkning. Att ordet då härstammar från väg tycks mig ganska naturligt. Tänk dig en mer bildlig väg, säg livets väg, där jag ställer upp för dig och gör dig en tjänst. Jag tar några steg på din väg. Jag gör något å dina vägnar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar