Jag, Lina och Karin bodde på samma kvarter när vi var små. Vi lekte ofta och mycket och allt möjligt. Elisabeth kom ner från stigarna och var också med under dessa sammankomster. Vi utförde ofta små - eller stora - "missions". De kunde vara av blandad karaktär; skotta bort snö från gatan för att hjälpa våren på traven eller mata vilsna fågelungar. Ja, allmänna sysslor som vi tyckte bidrog till en bättre värld.
Även utanför kvarterets och landets gränser tog vi på oss uppdrag. En gång, till exempel, när Lina, Karin och Elisabeth följde med mig över kvarken, till svenska Österbotten och mina rötter. Mina farföräldrar hade en ganska stor gård och på den var vi ute och lekte. Det hade regnat och låg sniglar över hela gräsmattan. Det kändes inte riktigt bra, tyckte vi, utan ville samla alla små djur på en och samma plats. De kanske saknade varandra?
En lång räddningsaktion påbörjades och vi samlade otaliga sniglar på en säker plats på gräsmattan. Bredvid garaget. Alla tillsammans. Efter hårt arbete gick vi in och drack lite Jaffa och kände oss nöjda med vår insats. Och sedan hör vi det: ljudet av min farfar som drar igång gräsklipparen. Den som står där ute. Bredvid garaget.
haha ja ibland kan ju kunskap växa fram när man vilar. får köra den mentala biten;)
SvaraRaderaHoppas allt är fint med dig idag!
jag kommer ihåg! jag var där. Vi hittade stora löv som vi fick upp sniglarna på, för vi vågade inte riktigt ta i dem, sedan när vi flyttat, vad som kändes som tusentals, startade din farfar gräsklipparen...ojojoj
SvaraRaderaElisabeth
Jaa, såklart var ju du också med, Bettan!! Detta ska genast korrigeras.
SvaraRaderaÅåå detta är en historia som jag berättar mer än gärna, dock tror jag att det är jag själv som gillar att höra den mest :D
SvaraRaderaLina