Jag träffar många fantastiska människor på mitt jobb. Många glada resenärer som ofta har varit eller ska ut på äventyr. De berättar för mig om karuseller som går asfort, legohus som är ungefär lika stora som jag och mycket, mycket annat. Vissa går in i detalj i fråga om fritid och privatliv. När jag frågar var folk bor får jag ofta en exakt adress, ibland postnummer och allt.
En sådan kille som öppnade upp sig och delade med sig var Simon, 6 år, som jag mötte tidigare i veckan. Vi ritade sommarkort, pratade om Nicke Nyfiken (som han fått träffa tidigare under resan), vek loppor och pratade lite mer om ditten och datten, när Simon frågar: "Vill du ha mitt telefonnummer?" varpå jag blir lite ställd och säger att "Ja, jaha, okej, javisst".
Simon bryr sig inte om mitt tvekande svar, utan fortsätter sitt prat i hundraåttio och säger att om han ger mig hans telefonnummer och jag ger honom mitt telefonnummer - "Kan du ditt telefonnummer?" måste han snabbt kolla med mig och jag svarar "Ja, det kan jag." - så kan vi ju ringa varandra och kanske vara med varandra någon dag.
Någonstans här smälter mitt hjärta. Här sitter jag och viker loppor och blir uppraggad på jobbet! Sedan fliker killen in lite snabbt: "Och så kanske du kan ta med Nicke också?!"
Vilken genialisk man. En riktig charmör som fäller mig pladask, lindar mig runt lillfingret och när han har fått mig precis där han vill ha mig kommer med stöten och det han egentligen är ute efter. Ja, jag träffar verkligen många fantastiska människor på mitt jobb.
Ännu ett bevis för att åldern har ingen betydelse ;P;P
SvaraRaderaSmått folk är raka och tydliga. När jag får sådana goa stunder med mina barnbarn så blir jag så full i skratt att jag håller på att spricka. Men man måste ju vara superallvarlig. Så får man skratta efteråt (om man fixar att hålla sig för skratt)
Att ha ett roligt jobb - få förunnat. Tänk va underbart. Möten med människor är fantastiskt.
Lagar du mat eller vad pysslar du med? //Fia