Barn och språkfiffighet

Barn är smarta. De är faktiskt människor, de där små utan framtänder och ibland under en och tio. De förstår saker. Mycket mer saker än vad vi vuxna tror. Ibland saker som vi vuxna inte förstår. Och så har de en briljant förmåga att lära sig saker - språk till exempel. Barns språkinlärning är bland det mest fascinerande jag vet. Hur de tolkar, analyserar, förstår, jämför, drar paralleller, lyssnar, säger efter och lär. De tillför något till språket. Även om inte alla nya ord och uttryck får printas ner i SAOL kan de vara väl värda att ägna en tanke och när man analyserar nytillskotten verkar de alltid så logiska.

Ta till exempel det jag hörde på jobbet häromdagen. En liten pojke frågade mig om han inte kunde få en ballong, men inte en uppblåst. "Jag vill ha en nerblåst ballong, för annars får den inte plats i bilen" sa han till mig.

Och visst låter det vettigt att en ballong som inte är uppblåst så klart är nerblåst. Ner är motsats till upp och det var precis det den lille killen ville åt - en ballong som var motsatsen till uppblåst.

När barn säger gå - gådde - gått eller få - fådde - fått vill vi gärna rätta dem. Det är klart att vi kan påpeka att man gick, inte gådde, någonstans, men vi ska inte misströsta och tro att barnet i fråga kommer få underkänt i svenskundervisningen. Tvärtom! Detta visar bara att barnet i fråga har förstått hur vi tempusböjer regelbundna svenska verb. Låter komplicerat, men för ungen lätt som en plätt. Jag tror att en nypa frihet gör gott för språkinlärningen. Och jag sa till den lille killen att han självklart kunde få en nerblåst ballong.