lördag 30 juli 2011

Jamen så klart att det är - del 2.

Vanlig dag på jobbet. Jag har plockat fram en storfavorit - maskinen som gör pins - och vår lilla pinfabrik har varit i full gång i över en timme. Det är jag och barnen. En eftersläntare traskar förbi och nappar utan att blinka på erbjudandet att göra sig själv en liten knapp. Karl, kanske 4 år, sätter sig på stolen bredvid mig. På den runda, vita papperslappen han fått av mig ritar han en stor grön fläck.

- Vad är det du ritar för något?

- Jag ritar den stora, gröna pricken som är i mitten av knappen.
- Jamen så klart att det är!

Hur kan jag vara så blind och inte se att den gröna pricken han ritar i mitten av papperet är den gröna pricken i mitten av knappen? Typiskt vuxet att inte se träden för all skog. Jag tackar Karl kanske 4 år för att han öppnar ögonen för mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar