Det är inte Nobels Fredspristagare som gör världen bättre. Det är DU!

Om du är ute och springer och en promenerande människa i spåret framför dig stannar för att ge dig plats så du kan fortsätta i ditt tempo, tittar du då denna personen i ögonen, ler och säger "tack"? Det gör jag. Och det är sådant jag tror på.

Det behöver inte vara blödiga kärleksdikter, storartade demonstrationer, maffiga torgmöten, djupa samtal eller lagar bestämda av något EU-organ. Det behöver inte leda till Nobels Fredspris. Ibland räcker det med ett leende och ett "tack". Det är i alla fall där det börjar.

Helt ärligt. Jag tror faktiskt på sådant.