Vanlig dag på jobbet. Barnen målar. Jag klipper. Jag frågar barnen vad de heter, hur gamla de är och lite annat som vi kommer in på. Jennifer 5 år har ritat vad som ser ut att vara en gräsmatta, en sol och blå himmel. På gräsmattan har hon även tecknat ett gäng oklara symboler. Jag frågar henne vad det är.
- Vad har du ritat för små gubbar?
- Det är inga gubbar. Det är saker!
- Jaha okej! Vadå för saker?
- Det är ju saker som någon har glömt där.
- Jamen så klart att det är!
Och är inte det helt logiskt, så säg?! En gräsmatta full med saker. Saker som någon har glömt där. Det mest naturliga i världen. Typiskt vuxet att vilja ta reda på exakt vad det är för saker. Jag tackar Jennifer 5 år för att hon öppnar ögonen för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar