Åldersnoja gånger två.

The Big Twentyfive - Det Stora Tjugofem börjar närma sig. Om det nu är så stort. Jag vet inte riktigt. Tvivlar faktiskt. De som nått dit kan få berätta för mig. Jag har aldrig varit särskilt åldersnojig. Tjugofem känns dessutom fortfarande väldigt ungt. Oftast. Ska man tala om något tycker jag snarare att det blir bättre och bättre för varje år som går. Jag fyller min ryggsäck med bra saker hela tiden och kastar bort sådant som är skräp och bara tungt att bära. Men i går hände två saker som fick nojarns i mig att hojta till.

En god gammal barndomsvän fyller 25 år just i detta nu och det var när jag skulle inhandla en present till honom som noj nummer ett dök upp. Jag stod på systemet. Vid kassan. Plånbok i hand. Vara på band. "Det blir 294 kronor." Va? Inget leg? Nähä! Jag hade ju till och med köpt starksprit. En flaska Famous stod och väntade på att få bli betald. Lite omtumlad knappade jag in kod och packade ner varan i väskan. Tjejen efter mig lade upp några öl på bandet. "Har du legetimation?" Suck.

Noj nummer två kom som en svallvåg till ettan. Hemma i min skrivbordslåda ligger ett par läsglasögon som mor och far turas om att använda när de är här. "Jag kanske ska prova dem" tänkte jag skojfriskt. Det var inte lika skojigt längre när jag insåg att allt på skärmen blev så mycket klarare med dem på.

Grattis på 25-årsdagen, James. Vad gammal du är. Behöver förmodligen inte visa leg på systemet och behöver kanske egentligen ett par läsglasögon. Stacy har ändå en månad och lite till kvar. Oh, ljuva ungdom!

18 år. Inte så gamla.