Gubben i lådan är den enda present jag vill ha.

Jag är i flyttartagen. Det är inte första gången jag packar ner mitt bohag i kartonger. Tack och lov har jag i alla fall denna gång inte den där gigantiska bokhyllan att skruva ner. Nej, inga möbler alls att skruva ner faktiskt. Jag flyttar ju bara tillfälligt denna gång och lånar under tiden ut det mesta av mina tillhörigheter.

Men sådant som är personligt och allmänt ivägen för de tillträdande hyresgästerna ska så klart ner i lådor och kartonger. Och det slår mig nu, precis som vid alla tidigare flyttar, hur mycket grejer jag har. Och det mesta får mig faktiskt att bara sucka. Varför har jag så mycket saker? Vad ska jag med dem till?

Saker jag köpt. Saker jag fått. Saker jag har sparat av sentimentalt värde. Saker som nu, när det kommer lite grann till den där berömda kritan, faktiskt slängs. För jag behöver inte så mycket saker. Jag vill sannerligen inte ha fler saker. 

Ge mig inte presenter, kära vänner. Ge mig i stället det vackraste och dyraste ni har. Ge mig er tid. Ge mig er omtanke. Ge mig lite av er själva och mycket av er kärlek. Jag behöver inte guld och gröna skogar, men ibland en stärkande kram och en hjälpande hand. Kanske... Gubben i lådan.