Det ligger en utslagen människa på min soffa. Människan, det är jag. Riktigt risig. Med tungt huvud och så oförståeligt värkande hals. Lite suckande över att enbart fem av åtta arbetsdagar är gjorda. Alldeles för trött för att orka grädda de där våfflorna som jag så gärna skulle vilja ha.
Det är i ett sådant här läge det är trevligt att ha en Roomie. Eller vara hemma hos mamma och pappa. Det är i ett sådant här läge som en annars så självständig själ gärna hade haft sällskap.
När hjärnan är stressad säger kroppen ifrån och hjärtat får sedan ta smällen. Det är så det hänger ihop. Ett så tydligt och synligt samband.
Känns sant.
SvaraRadera:) kan bara hålla med
SvaraRaderaJapp. Så är det!
SvaraRaderaGillar första stycket och tredje stycket, ensamma tror jag att dom klarat hela puffen.
Bra. Fast jag håller med Mika.
SvaraRaderaDet är nu du får vara bästis med dig själv - alltså vara mest snäll mot dig själv, annars blir kroppen ännu mer revolterande. Så ge dig själv en härlig dag och tänk inte på morgondagen, för då är det mycket bättre ;P//krya på sig
SvaraRaderaJa, det är när man är sjuk som man inser hur beroende man är av lite sällskap och omtanke från andra ;) Krya på dig!
SvaraRaderaMika: Jag gillar din respons. Och kan nog hålla med. Stycke ett och tre kanske hade räckt, men tvåan får stå kvar ändå.
SvaraRadera