söndag 8 maj 2011

SkrivPuff: Om värk.

- God afton, fröken, sa den storväxte mannen med käpp och hög hatt.
- Hej, svarade jag lite tvekande. Känner jag dig?
- Njae, njo. Åjo, lite grann.
- Va?

Jag förstod verkligen ingenting. Vem var han? Han kändes lite bekant, men jag kunde inte placera honom på kartan över vänner. Nej, min vän var han inte. Hans längd skrämde mig och hatten var märklig. När han klev in i rummet förändrades energin och det ilade rakt igenom min kropp. Det tryckte lite över bröstet och mina tinningar spände. Jag började massera mina handleder och väntade på ett svar på min fråga.


- Vem är du?

- Jag kände din farmor. Vi gick hand i hand större delen av hennes liv, kan man säga. Ja, lustigt att använda det uttrycket egentligen. Sista tiden kunde hon ju knappt använda sina händer.
- Nej, hon kunde ju inte det, suckade jag.
- Det är inte jag som bestämt att jag ska vara här nu. Det är rent vetenskapligt förutbestämt, sa mannen snabbt.
- Jaha?
- Jag går från generation till generation. Ibland tar jag ut svängarna rejält, men ibland är jag lite svag. Då använder jag den här käppen, sa han torrt och pickade med käppen i marken.
- Bra med käpp. Det hade min farmor också ett tag.
- Din farmor var en trevlig dam. Jag ville inte förfölja henne egentligen, men det är aldrig mitt val.

Det blev lite tyst ett tag. Som om ingen av oss visste vad vi skulle säga.


- Oj, ursäkta, jag ska så klart presentera mig. Jag kommer nog vara vid din sida en del. Mitt namn är Herr Värk. Herr Led Värk.


I samma sekund som han sade sitt fulla namn kände jag igen honom. Hade jag fått välja hade jag nog valt någon annan av farmors gamla bekanta att dela vardagen med, men vad kunde jag göra? Inte mycket annat än att se det som något fint att i alla fall ständigt påminnas om min kära farmor.

4 kommentarer:

  1. jag ser herr Värk tydligt....hela ditt språk gör att man får en klump i magen. väldigt bra skrivet

    SvaraRadera
  2. Underbar text! Gillar Herr Led Värk, det var ett roligt namn!

    SvaraRadera