söndag 29 maj 2011

Skrivartävling: "Tack, mamma!"

Titt som tätt anordnas små skrivartävlingar på det trevliga skrivarforumet 1av3. Denna gång är temat, mors dag till ära, mammor. Tre vinnartexter tilldelas presentkort på 300 kronor vardera från Bokus. Om jag skulle vinna, skulle jag köpa en grammatikbok. Vinst eller ej är dock sekundärt. Det fina med skrivartävlingar är att de väcker skrivlust och just denna gång har jag skrivit en text till den mest kärleksfulla person jag känner.

Mamma, det här är en present till dig på Mors Dag anno 2011. Och en bild på tulpaner, för att du älskar tulpaner. Från mig till dig:


Dottern Inget och Mamman Allt.

Hon kan inte hjälpa det. När hon faller i kärlek faller hon så djupt.

16 år gammal och fnittrigt förälskad. Hon har aldrig varit mer intresserad av fotboll. Men när han gör slut, slutar hon att heja. Hon gråter om nätterna och hennes mamma ligger sömnlös våningen under. ”Hur mår du? Hur är det?” frågar mamman varje dag. ”Äh, det är inget” svarar dottern.

21 år gammal och sprudlande förälskad. Hon spenderar några månader om året på Cypern och livet handlar om kärlek och äventyr. Men när han gör slut, slutar hon att leva. ”Hur mår du? Behöver du något? Ska jag komma över” frågar mamman varje dag på telefon. ”Jag mår inget, det bara är. Nej, jag behöver inget” svarar dottern.

24 år gammal och djupt förälskad. Hon har aldrig varit mer övertygad och reser fram och tillbaka till Italien. Men när det tar slut, slutar hon att resa. ”Hur mår du? Vill du komma hem?” frågar mamman varje dag på telefon från norra halvan av landet. ”Jag vill inte åka någonstans. Jag vill ingenting” svarar dottern.

Dottern, det är jag. Och mamman, hon är min. Tack mamma, för att du alltid fångar mig när jag faller. För att du frågar hur jag mår ända tills jag ger ett svar. För att du bistår med tejp och lim och häftapparat om så behövs. För att du tålmodigt väntar på att jag ska bli hel igen.

Om några månader åker jag till Washington. Min mamma suckar uppgivet och nervöst. Jag kan nog inte klandra henne, med det facit jag har i hand. Men mamma, det är din förtjänst att jag kan känna så mycket kärlek och det är det vackraste du någonsin gett mig. Du har oändlig kärlek till fyra barn, två svägerskor, en svåger, tre barnbarn, snart ett fjärde och en man som hasat efter dig i 38 år – för att bara nämna de närmaste.

Bli inte ledsen för min skull. Jag landar alltid på fötter till slut. Och det är allt tack vare dig. Tack, min finaste, varmaste, älskade äiti. När jag är Inget är du Allt.



7 kommentarer:

  1. Hej

    Idag avslutas tävlingen, Ta sista chansen nu att vinna ett porträtt, mer info finns på bloggen.
    Hoppas verkligen att du vill vara med.
    Kram Sofia

    SvaraRadera
  2. Bra skrivet, en kärleksfull förklaring verkligen! Men jag tror inte att du är inget!!

    SvaraRadera
  3. kärlek! och vackert skrivet

    SvaraRadera
  4. Tack för era fina kommentarer, de gör mig glad! Min mamma blev glad över presenten. Och det var det allra viktigaste.

    SvaraRadera