Milon och oliverna.

När jag var liten åt jag nästan inget. Köttfärssås och spagetti gick an, men var det för stora lökbitar i blev det skrik och sura miner. Jag tyckte inte om fisk, eftersom min storasyster sa att det var äckligt. När familjen beställde pizza behövde de aldrig beställa någon till mig. Jag tyckte det var blä och knaprade bara på alla andras kanter. Vi hade väldigt bra skolmat i högstadiet, när jag nu tänker tillbaka på det, men det var ofta jag åt frukostmackor och morötter till lunch. Boring! säger dagens Milon.

För dagens Milon äter allt. Dagens Milon älskar mat. I alla färger och former, kan man väl säga. Kött, fisk, fågel - what have you! Men det finns en sak som är lite motigt för smaklökarna. Jag har fortfarande lite svårt för oliver. Oliver! Det är lite en skam för en person som haft ihop det med både en cypriot och en italienare - killar som gillar oliver.

Jag jobbar på det. Varje gång det serveras oliver äter jag minst en. För att träna och vänja smaklökarna. I går åt jag flera stycken, bara så där rakt av. Det var ganska gott. I alla fall inte äckligt. Kanske är jag snart en olivätare fullt ut. Kul för mig. Tråkigt för mina vänner som nu måste dela oliverna med mig.

une olive verte

una oliva verde