Villa Västliden. Vasa skärgård. Sommar och tidigt 90-tal. Här växte det smultron på riktigt. Och hallon och blåbär och svamp och lupiner och tusen andra blommor. Här gick dagarna efter ungefär samma mönster. Vi klev upp på morgonen. Tog kanske en morgonbastu och ett dopp. Åt frukost. Semla med gurka på. En finlandssvensk semla är en svensk fralla, bara för att förtydliga. Och vad gjorde vi egentligen sen?
Vi lekte. Sprang in och ut i lekstugan. Hoppade omkring på de stora, runda skumgummidynorna, pompapallarna, och rullade dem ner för slänten. Lekte cirkus och gjorde kullerbyttor. Löste korsord och klippte ut klippdockor ur Allers eller Året Runt. Trädde smultron på strån och gjorde kransar av skogens alla blommor. Åt makkara eller kebakkor till lunch och drack limsa när värmen slog till. Fångade spigg med håv eller händer och hushöll dem i små plastburkar. Grävde ner leksaker i sanden och byggde flottar av gammalt bråte.
På kvällarna gick bastun varm. Alltid. Jämt. Varje kväll. Vi bar plastkar fram och tillbaka och skvätte vatten på varandra och löddrade upp tvålen så vi blev skumtanter. Inne i stora vardagsrummet brann öppna spisen där vi grillade lenkki makkara. Plasttallrikarna kastade vi sedan in i elden. Ingenstans fanns rinnande vatten. Vi borstade tänderna ute i skogen, med varsin kopp vatten som vi använde till att skölja. Då och då fick vi sällskap av ett och annat djur. En hare eller en älg kanske.
Sedan somnade vi gott och drömde sött i de knarrande sängarna efter att ha läst några rader i en gammal serietidning. Och morgonen därpå följde samma procedur som dagen innan. Ungefär så höll det på hela sommaren lång.
Villa Västliden. Vasa skärgård. Min bardoms sommarparadis. Där växte smultron som ingen annan stans.
Med inspiration från en skrivutmaning på 1av3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar