Sommaren är här och de pratande värdarna likaså!

Så har årets sommarvärdar i P1 utsetts och utlysts. Ett fint startfält och jag ser fram emot att promenera med spännande berättelser i öronen, vila i solen till kloka ord, ta en löprunda med en kavalkad av roliga anekdoter och allt vad det nu kan tänkas bli. Sommar i P1 måste väl ändå räknas till något slags kulturarv?

Men tankarna kring de kommande sommarvärdarna äro ändå tu. För det första undrar jag lite hur Henke Larsson ska hålla kvar sina lyssnare i hela 90 minuter. Är det någon som tidigare klarat ens ett halvt matchreferat med hans entoniga stämma? Kanske har han radiopratcoachats - man kan ju coachas i det mesta i dessa dagar. Kanske blir det jättespännande. Det återstår att se den 2 juli. 

Det andra jag undrar är om sommarens teman kommer gå i en mer lättsam ton är sommaren 2010, då varenda en tycktes tala om död, sorg och allmänt mänskligt lidande. Jag vill inte på något sätt förringa att tala om  mörker och jag är inte en sådan som låtsas att världen bara är god, men jag kan ändå tycka att vi vet att det är så. Jag känner inte att jag behöver bli påmind om det varje dag i 90 minuter under en hel sommar. Jag respekterar de som tar detta unika tillfälle i akt att bearbeta sorg, men hoppas att någon också har upplevt något trevligt och lite ljusare och väljer att dela med sig av det. Vi får helt enkelt se. Höra.

Jag och mitt sommarmode är redo. 25 juni lutar vi oss tillbaka till Mark Levengood.