onsdag 8 juni 2011

Finporslinet.

När jag bara vill ha en liten kopp kaffe, som så här på kvällskvisten, tar jag fram det finaste porslin jag äger och har. Det som jag fått ta hand om efter min farmor. Det med de blå, snirkliga blommorna och guldiga kanterna. 

Det får mig att minnas min farmor. Det var precis så hon var, som det här porslinet. Liten och nätt. Vacker. Med guldiga kanter. Skör, men av riktigt fin kvalité. Är det inte bedårande, så säg!



3 kommentarer:

  1. vilket gott kaffe det måste bli i den fina!

    SvaraRadera
  2. Ja, det blir det. Extra gott!

    SvaraRadera
  3. Det var verkligen en ovanligt fin kopp. Härligt farmorligt. Var rädd om den :))//Fia

    SvaraRadera