Il lievito - jäst på italienska.

Jag och min syster var med hennes vänner och deras respektive familjer i Italien och åkte skidor i vackra Dolomiterna - en hel bergskedja med på UNESCO:s lista över världsarv! Vi bodde i ett gulligt litet hus i sann skidanda i byn Canazei. Perfekt boendealternativ eftersom vi kunde laga mat hemma och inte behövde anpassa oss efter särskilda frukosttider eller dylikt.

En eftermiddag bestämde vi att det var läge att baka pizza så vi begav oss till byns mataffär, åh, underbara mataffär. Jag har lite av en förkärlek för att strosa i främmande länders mataffärer. Mjöl, tomat, mozarella, vi hittade det mesta vi behövde. Allt utom jästen. Vid bakprodukterna stod något som kanske, kanske kunde vara torrjäst, det var oklart. I mejerihyllan, där vi hittar jästen på Ica Maxi, fanns inget.

Läge att fråga om hjälp, men tyvärr hade butikspersonalen begränsade engelskakunskaper. Och vad i hela friden heter jäst på italienska? Det behövde vi inte ta reda på, det räckte med någon slags charad, gäster med gester, där vi simulerade ett pizzabak och förklarade hur degen växte. Och vi fick respons. "Aahaa!" sa mannen bakom charkuteridisken och brast ut i ett "poooff!" medan han slog ut med händerna. "Il lievito" fortsatte han och gav oss jäst.

Jaha, det var så det hette. Det hade vi nog inte kunnat gissa. Tur att kroppspråket är ett språk använt världen över och även innehåller ord av gastronomisk karaktär. Vi gick hem och kunde baka vår pizza. Den blev utsökt, med mozarella och stark salsiccia.