Det hemliga språket med min prins.

I tisdags kväll jobbade Trollets båda föräldrar så jag fick äran att passa honom. Eller, jag vet inte om den formuleringen passar sig. Han passar mig lika mycket. Passar upp i alla fall - med pussar och spontant glada utrop. Låt oss säga att vi passade varandra, vi hade myskväll. En vanlig tisdag.

När jag hänger med Trollet tänker jag alltid att jag ska lära honom något. Vårt första gemensamma trick var high five. Just för tillfället handlar det mycket om ugglor. Jag har även som ambition att få honom språkintresserad. Redan som nykläckt sa jag åt honom sei bellissimo, amore mio och tu es un joli bébé.

I tisdags, när Trollet skulle sova, hade han det lite besvärligt. Hostig och snorig gnydde han omkring i sin säng, så jag satte mig bredvid honom och klappade honom lite på huvudet medan jag sjöng. Sedan tog vaggvisorna slut och jag hade inte inspiration nog att hitta på nya, så jag började prata med honom. På italienska. Och på franska. Lite om vartannat. För att det är vackert. Och allt det vackra till min lilla prins.

Jag lovade honom att jag alltid kommer vara hans bästa vän. Jag sa till honom att jag tycker att han ska lära sig italienska. Eller franska. Så vi kan ha ett hemligt språk. Bara vi. Jag och min lilla prins. Il mio piccolo principe. Mon petit prince.

Han somnade efter bara några minuter.