Det matematiska resonemanget från ingenstans.

I dag hände något väldigt märkligt. Jag är ingen siffrornas kvinna, ord är mer min grej. Jag var duktig på matte när jag var yngre, men någonstans i årskurs nio slutade jag få MVG på proven som en följd av att jag tappade förmågan att tänka snabbt och logiskt och därmed även intresset. Sedan dess har jag klarat mig igenom mattelektionerna behjälpligt, men inte som en dans. Ska jag räkna något i huvudet kan det absolut inte vara svårare än plus eller minus. Möjligen att jag kan lösa något enkelt multiplikationstal, men då behöver jag fokusera och rita upp siffrorna för mitt inre. Av formler och matematiska regler kommer jag inte ihåg något.

Gissa om jag då blev förvånad när jag i dag på bråkdelen av en sekund förde ett helt logiskt resonemang i min egen hjärna och sedan högt ropade ut ett svar. Jag vek tvätt och i bakgrunden frågade Rickard Olsson i "Vem vet mest" en deltagare vad fem procent av 40 är. Kanske enkelt, tycker du, men för mig krävs i normala fall lång betänketid för att resonera fram ett svar. Det behövdes inte i dag.

Lite som en utomkroppslig upplevelse förde jag ett snabbt och logiskt resonemang som jag tror kanske var något i stil med "fem procent är detsamma som en tjugondel och 40 delat på 20 är två". Det måste ha varit Matte-Leffe på Hjärnkontoret som tog över rodret, för så där kan jag inte resonera i vanliga fall. Fiffigt i alla fall. Är det så det känns att vara siffersnille? Hoppet om att bli lite snabbare i vardagsmatten kanske inte är ute för mig ändå. Annars räcker Yatzymatten ganska långt också.