tisdag 12 april 2011

Ampra Sofi.

Det är väldigt få av oss som har en ensidig personlighet. Alla har vi något litet alterego som kikar fram ibland och rör om i grytan av identitet. Bland folk var jag som liten ganska timid, men på hemmaplan kunde jag explodera i ett hett temperament. Något som visserligen sitter kvar, men nu i vuxen ålder kan jag för det mesta kontrollera det lite bättre. Det gick inte alltid förut. Blev jag arg så blev jag arg. Jag skrek högt, stampade bestämt iväg till mitt rum och smällde i dörren. En scen som min pappa fortfarande ibland spelar upp med ljudeffekter - iiih, stamp, stamp, stamp, stamp, bang!

Min dagmamma, Kerstin, kallade denna sida av mig för Ampra Sofi. Det var hon som vägrade äta. Det var hon som packade sin resväska i vredesmod och ville åka hem. Det var hon som bara skrek NEJ åt allt som kom i hennes väg. Varför hon var just Sofi vet jag egentligen inte. Men att det inte var mitt riktiga namn min dagmamma använde i dessa lägen var nog för att hon såg att det inte riktigt var jag, utan bara en sämre sida av mig som tog över. För visst är det så med våra små alteregon, de representerar inte alltid hela oss, utan bara en liten del. De där dåliga sidorna är sällan våra riktiga jag. Jag tror att människor i grund och botten är goda varelser innehållande dåliga sidor som för det mesta hålls i schack, men som ibland sliter sig lösa och härjar fritt.


Då är det ganska skönt att ge denna sida ett helt annat namn, så man vet att man kan hitta tillbaka till sig själv igen. När allt lugnat ner sig. När allt blivit som vanligt. Ampra Sofi hälsar på ibland, det gör hon. Jag accepterar hennes besök och en del gånger kan de till och med vara befriande. För jag vet att hon tröttnar efter ett tag och dessutom får hon mig indirekt att tänka på min fina dagmamma, som faktiskt gav henne ett namn och gav mig insikten att det inte var mitt riktiga jag.



För den som inte använder amper så ofta i sitt dagliga språkbruk kan jag meddela att det är ungefär detsamma som sur eller barsk.

5 kommentarer:

  1. Haha, kul att din dåliga sida har namnet Sofi!! Kanske ska kalla min dåliga sida för Malin?? *överväger ironiskt*

    Puss&Kram från Sofi (vars dåliga och bra sida ej har några namn ännu) ;-)

    SvaraRadera
  2. Jag har två Christine, den griniga och bittra och den glada och posistiva. Som tur är visar sig den första mest när jag är hungrig eller trött, eller en vecka i månaden ;)
    Men jag kan säga att jag var ganska mycket som din "Sofi" när jag var yngre, haha.

    SvaraRadera
  3. Haha! Ja, Sofi, det hade kanske passat om din dåliga sida hade kallats Malin när vi var coachduo. Fast så förvirrande det hade varit för tjejerna att veta vilket humör vi var på och vem som egentligen var vem! ;)

    SvaraRadera
  4. Men sen har du även ett väldigt rart alterego som heter Elsie. Hon får komma och hälsa på när hon vill! :)

    SvaraRadera
  5. Kära Gerd, Elsie är alltid välkommen och hon hälsar på med jämna mellanrum. Lev och må!

    SvaraRadera