fredag 19 oktober 2012

Vi som är sociala och ger och tar, vi får något för det.

Tidigare i sommar var jag med i en ganska lång och grundlig rekryteringsprocess och fick under en intervju frågan om min syn på sociala medier. Tror jag på det? Måste man vara överallt? För bara ett år sedan hade jag förmodligen tyckt och tänkt lite saker, men när jag satt där på intervjun för några månader sedan hade jag åsikter som inte bara var tankar och funderingar, utan faktiskt vad jag skulle kalla kunskap.

Jag har läst otaliga artiklar om Twitter, Facebook, Pinterest, Google+, Reddit – and whatnot. Jag har sammanställt information i fina dokument och satt ihop presentationer i Power Point. Jag har gjort förändringar och skapat rutiner och efterforskat vad som verkligen fungerar – med ett särskilt fokus på företag och varumärken. (Tack praktikplatsen på MDB för denna möjlighet!)

Något jag alltid vill trycka på när det gäller sociala medier, och som jag också svarade när jag fick frågan under tidigare nämnda intervju, är att dessa plattformer är till för  i n t e r a k t i o n. Det hörs på dess benämning, de är sociala och det är det fina. Jag personligen använder sedan en bra tid tillbaka mitt Facebookkonto för att följa företag inom branscher som intresserar mig. Det handlar mycket om resor, träning, sociala och digitala medier. Och om jobbsök.

Ett härligt kvitto på att en aktiv Facebooknärvaro kan leda till samarbeten fick jag häromveckan genom en virtuell diskussion med jobbsiten StepStone. Det ena ledde till det andra och vips så blev jag deras första arbetssökande gästbloggare – kolla in resultatet HÄR! Vi ger och tar. Så ja, jag tror på sociala medier. Man behöver inte vara överallt, men att socialisera där man har sin publik är inte helt dumt.

Som StepStones första gästbloggare delar jag med mig av hur jag strukturer mitt jobbsök.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar